# ID: svediakorp-gov439126
# author: Martínez Martínez (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 414
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag röstade inte mot resolutionen om Kuba på grund av att jag inte håller med om det sägs, utan på grund av det som inte sägs om situationen på Kuba.
Jag anser att det är intellektuellt och politiskt orättfärdigt att bedöma läget på Kuba utan att beakta den ständiga aggression ön levt under och som Förenta staterna uppviglat till sedan 40 år tillbaka.
Den aggressionen har manifesterats av handlingar av alla de slag, inklusive terrorhandlingar, vilket har fördömts av världssamfundet.
Denna aggressionspolitik har intensifierats den senaste tiden och skapat rättfärdigad oro hos de kubanska myndigheterna, särskilt då förebyggande krig har stigit till status av en vita huset-doktrin och invasionen av Irak har ägt rum.
Hotet från det virtuella kriget som Kuba uthärdat under så många år har vuxit till hot om ett verkligt krig.
Vi kan kritisera vissa av reaktionerna på det hotet - det har vi gjort -, men det betyder inte att vi inte skall försöka förstå dem.
Kubaner är övertygade om två saker, och jag håller med dem.
Den första är att Europeiska unionen behandlar Kuba annorlunda än andra länder med samma ekonomiska förutsättningar som Kuba, och också annorlunda än andra länder med ett styre som liknar det kubanska.
Kubanerna är, liksom jag, också övertygade om att denna diskriminerande politik inte är en slump.
Den är snarare uppmuntrad av Förenta staterna.
Jag tror att det är av grundläggande vikt att ompröva vår Kubapolitik med det direkta syftet att återvinna trovärdighet och förtroende bland de kubaner med vilka vi har ett samröre.
Det innebär inte att vi döljer vår oro, vår kritik och vårt hopp om att se det kubanska folkets framsteg.
Det innebär dock att vi skall uttrycka dessa tankar med samma respekt, oberoende och i konsekvens med hur vi agerar mot andra länder, från Israel till Marocko, från Ryssland till Lettland, från Argentina till Guatemala och också från Kina till Förenta staterna.
Det är bara om Europeiska unionen återupprättar förtroendet och trovärdigheten, visar förståelse och solidaritet som den kommer att ha nödvändigt inflytande för att bidra till att det skall gå bättre för och med Kuba.
Resolutioner som denna leder inte på något sätt till att återupprätta trovärdighet och förtroende, vare sig på Kuba eller i utvecklingsländerna, för vilka Kuba fortfarande är en betydande referenspunkt.
