# ID: svediakorp-gov439118
# author: Bordes, Cauquil & Laguillier (GUE/NGL) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 221
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Vi kan instämma i vissa av uppmaningarna i den gemensamma resolutionen, och vi samtycker till samarbete mellan länder vid katastrofer, särskilt för att hjälpa länder som Portugal.
Men texten i sin helhet döljer bara staternas ansvar när de är oförmögna att bemöta konsekvenserna av värmeböljan och skogsbränderna.
Själva värmeböljan är naturligtvis inte staternas ansvar, och i allmänhet inte skogsbränderna heller.
Men varför fanns det inte tillräckligt med personal i pensionärshemmen och på sjukhusen för att klara av värmeböljans konsekvenser för de äldre människorna?
Varför fanns det inte tillräckligt med brandmän och tillräckligt med utrustning för att bekämpa skogsbränderna?
Det beror på att alla stater, till och med de rikaste, sedan flera år skär ned på budgeten för nödvändig offentlig service.
De minskar anslagen till den, och man anställer inte tillräckligt med personal.
Till och med i vanliga fall befinner sig sjukhusens akutmottagning och brandkåren på gränsen till vad de klarar av, och de kan bara uppfylla sina skyldigheter genom att utsätta personalen för outhärdliga arbetsvillkor.
Vilket värde kan under sådana villkor fästas vid löftena - i varje fall mycket vaga löften - att det inte skall hända igen?
(Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 137.1 i arbetsordningen.)
