# ID: svediakorp-gov439115
# author: Meijer (GUE/NGL) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 249
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Erkännandet av den språkliga mångfalden inom EU är inte någon folklore.
För närvarande finns det 40 miljoner och nästa år 46 miljoner invånare i EU: s medlemsstater som talar ett annat språk än det officiella landsspråket.
För barn och barnbarn till invandrare kommer omgivningens språk att bli deras första talade språk.
Det gäller inte för statslösa folkgrupper eller för personer som bor i befolkningskoncentrationer på andra sidan den statsgräns som skiljer dem från dem som talar samma språk.
Inom Europa har en långvarig kamp förts för undervisning, administration och arbete på medborgarnas egna nationella språk.
Folkgrupper utan den möjligheten blir en sorts andra klassens medborgare.
Första klassens medborgare är de som i hemmet talat det förhärskande språket eller som anpassat sig fullständigt till det.
Inom EU börjar en skarp kontrast uppstå mellan folkgrupper som nu har en egen medlemsstat och folkgrupper som behandlas som minoriteter i stater där det till största delen talas ett annat språk.
Den senare gruppens språk har fortfarande inte erkänts inom EU, om inte språket händelsevis råkar vara samma som det i en grannstat.
De tio miljoner personer som talar katalanska kommer till exempel att fortsätta undra varför deras språk räknas som mindre än de mycket mindre språk som talas av danskar, finländare, balter och slovener.
Vi kommer inom kort att ställas inför stora konflikter om vi inte snabbt hittar en lösning på det här.
