# ID: svediakorp-gov439034
# author: Prets (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 345
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär, mina damer och herrar!
Vi har ofta hört att Europas rikedom ligger i den kulturella mångfalden, och uttrycket används ofta och gärna i många politiska tal.
Men det skall inte bara användas, utan det skall även framhäva och stärka det europeiska medvetandet.
Som vi redan har hört sägas flera gånger i dag är en viktig del av denna rikedom just denna språkliga mångfald, som vi har tagit emot som vårt kulturarv och som vi måste föra vidare som en del av vårt kulturella ansvar.
Detta innebär i praktiken att vi behöver institutioner som åtar sig detta arbete, ekonomiska resurser för att möjliggöra det och frivilligorganisationer som stöder utförandet av dessa uppgifter.
Jag kommer själv från Österrike, ett land där sex erkända folkgrupper och deras respektive minoritetsspråk finns representerade.
Hela tre av dem, däribland romani, finns i min lilla delstat Burgenland.
Därför vet jag hur svårt det är att motsvara alla krav som finns på att vårda och bevara språket.
Ansvaret och uppgiften att främja minoritetsspråken vilar på de olika medlemsstaterna.
Men inte heller Europeiska unionen kan dra sig undan ansvaret att vidta stödåtgärder.
Vi talar trots allt om 40 miljoner unionsmedborgare och 60 regionala språk och minoritetsspråk.
Europeiska språkåret blev som vi hörde en stor framgång och gav också goda signaler och ledde oss i rätt riktning.
Nu måste det vi har lärt oss omsättas i praktiken, och jag skulle vilja hålla med Martens om att teckenspråket ovillkorligen måste infogas, eftersom döva måste kunna delta både i det sociala och i det offentliga politiska livet.
Fleråriga program för den språkliga mångfalden måste drivas igenom.
Ett internationellt utbyte av erfarenheter och utbytesprogram, gränsöverskridande projekt och liknande skall sammanföras under ett och samma tak, och jag menar att det är helt nödvändigt att ge Europeiska byrån för mindre använda språk den rättsliga grund som krävs för att de avsedda ekonomiska medlen verkligen skall kunna utnyttjas.
