# ID: svediakorp-gov439024
# author: Ebner (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 554
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, mina damer och herrar!
Det har ofta påpekats, inte bara här i plenum utan även utanför dessa väggar, att vi har stått inför ett historiskt steg när det gäller utvidgningen.
Detta historiska steg kräver framför allt förståelse av oss, en förståelse som måste vara djup snarare än enbart ytlig, en äkta förståelse snarare än bara ett slumpartat sammanträffande.
För att säkerställa denna förståelse behöver vi språken som bärare.
Vi kommer snart att representera 25 länder och mer än 3 000 år gamla kulturer här inne.
Många kulturer och många språk är mycket yngre och därför inte lika djupt rotade, och därför känner folk överallt oro för den egna identiteten.
Jag tror inte att dessa farhågor behöver leva kvar, och jag skulle vilja ge er ett exempel från Sydtyrolen, varifrån jag kommer.
Vi har gynnats av Europeiska unionen.
Den österrikiska minoriteten i Sydtyrolen, som talar tyska och ladinska, har stärkts mycket tack vare unionen, tack vare en öppen politik från Italiens sida och tack vare utvecklingen i Europeiska unionen.
Det är min övertygelse att denna minoritet har blivit en bro mellan Italien och Österrike, mellan tysktalande och italiensktalande.
Det är därför jag vill skingra oron kring minoriteterna, kring de små språkgemenskaperna i unionen och dem som kommer att ansluta sig till unionen.
Detta betänkande syftar till att värdesätta och bevara språken och kulturerna och att stärka samtliga, inte bara de officiella utan även de regionala språken och de som används i mindre utsträckning.
Europa är en mosaik, en mycket vacker sådan, och vi vill att denna mosaik skall bevaras snarare än att den blir en cocktail.
I detta EU med 15 medlemsstater finns det för närvarande över 60 minoriteter.
Ytterligare 60 tillkommer tillsammans med de tio nya medlemsstaterna.
Denna språkliga rikedom utgör en berikande mångfald och det kommer att bli möjligt för många av dessa minoriteter att fungera som broar mellan länderna.
Europeiska kommissionen har genom sin handlingsplan och sin vittomfattande inställning insett detta vid rätt tidpunkt.
Jag vill inte bara ge kommissionsledamot Reding ett särskilt omnämnande utan även ett välförtjänt tack för detta initiativ.
Handlingsplanen för den språkliga mångfalden är rätt väg att gå framåt.
Jag är tacksam mot kollegerna i parlamentet och dem som under föregående mandatperioder lämnat avsevärda bidrag i detta syfte, särskilt dem i utskottet för kultur, ungdomsfrågor, utbildning, medier och idrott som hjälpt till att förbättra detta betänkande.
Parlamentet har spelat en avgörande roll i detta.
Mellan 1981 och 2001 tog parlamentet initiativ genom Arfés rapport, Kuijpers rapport, Redings rapport och Killileas rapport och senast genom Morgans resolutionsförslag.
Nu vill parlamentet gå ett steg längre genom resolutionen av utskottet för kultur, ungdomsfrågor, utbildning, medier och idrott.
Det är ett avgörande ögonblick inför utvidgningen att vi nu inte bara kan uttrycka vår synpunkt på det arbete som konventet har avslutat utan även komma med konkreta förslag.
Europeiska språkåret 2001 var viktigt, men det var inte tillräckligt.
Att lära sig språk får inte begränsas till ett år utan måste vara och förbli en kontinuerlig process.
