# ID: svediakorp-gov439007
# author: Nielson (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 706
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Diskussionen om de icke-statliga aktörernas roll omfattar många olika aspekter.
En aspekt är att vi medvetet stegrade förväntningarna, framför allt i AVS-länderna efter Cotonouavtalet, när vi gjorde ett genombrott vad gäller att ge dem en roll i debatten om landstrategier och att starta en ny verksamhet för att på ett mer direkt sätt finansiera olika icke-statliga aktörer i dessa länder.
Men dessa icke-statliga verksamheter i våra partnerländer är inte någonting som vi leder eller organiserar.
Det beror på den politiska situationen, demokratiseringsnivån och typen av samhälle.
I vissa länder är detta någonting helt nytt.
Därför är återkopplingen om hur framgångsrikt detta deltagande har varit något varierad.
Vi arbetar på saken, men jag kan inte godta att kommissionen kan eller bör ansvara för hur framgångsrika dessa satsningar är i andra länder.
Det är inte våra länder det är fråga om.
Det finns en gräns även för våra befogenheter.
Jag är ganska optimistisk.
Vi har jämfört våra insatser med andra liknande för att bredda deltagandet i diskussionerna inom ramen för den process med anledning av strategidokumentet om fattigdomsminskning som leds av Världsbanken tillsammans med motsvarande länder.
När vi jämför våra landvinningar när det gäller att involvera det civila samhället med denna process kan vi konstatera att vi har varit mycket mer framgångsrika.
Detta skall inte uppfattas som en skönhetstävling för det civila samhället mellan kommissionen och Världsbanken.
Det är viktigare att vi båda uppmanar partnerländerna att göra detsamma.
Partnerländerna kan sedan märka att de olika parterna inom utvecklingsarbetet faktiskt skulle önska att det civila samhället var mer involverat.
Det civila samhällets förbindelser med icke-statliga organisationer i ett europeiskt sammanhang är en något annan historia.
Howitt skrev en sak i sin motivering som jag inte kan hålla med om.
Det är helt enkelt fel.
Han säger att organisationerna själva klagar på att samrådet med dem helt och hållet är av tillfällig natur och att kommissionen kan anklagas för att använda sig av samrådsförfarandet endast när man önskar berättiga sitt eget perspektiv.
Jag har kontrollerat om den nya paraplyorganisationen för icke-statliga organisationer på utvecklingsområdet håller med om denna beskrivning av förhållandet.
Det gör den inte.
Så det som Howitt skriver i sitt dokument stämmer inte med det som samma organisationer har berättat för mig.
Naturligtvis kan både de icke-statliga organisationerna och Howitt ha fel.
Jag hävdar inte att bara en av dem kan ha rätt.
Enligt min mening befinner vi oss i dag i ett konstruktivt skede av diskussionerna.
Jag skulle föredra att betona utbytet av sakinnehåll snarare än att formalisera förhållandet mellan oss.
Det talar för sig själv.
Kärnan i samarbetet - förhållandet mellan finansieringen och det administrativa arbetet - är bättre än på många år.
Det går att fortsätta på det sättet.
Det mest intressanta vad gäller finansieringsaspekten är att budgeten för de icke-statliga organisationerna som uppgår till 200 miljoner euro per år endast utgör en liten del av summan av de verksamheter vi finansierar genom dessa organisationer.
Det totala belopp som årligen passerar genom de icke-statliga organisationerna är snarare 1,5 miljarder euro - livsmedelsstöd, livsmedelssäkerhet, en del av de icke-statliga organisationernas humanitära bistånd, och en stor mängd arbete med att genomföra projekt där vi använder oss av olika organisationer på fältet.
Detta förtjänar mer uppmärksamhet.
Budgeten på 200 miljoner euro är så eftertraktad att vi skulle hamna i en omöjlig situation om hela diskussionen förlades hit, särskilt mot bakgrund av att tio nya medlemsstater snart kommer att ansluta sig till unionen.
Vi borde vara noga med att skapa goda förutsättningar för de icke-statliga organisationer som är verksamma i dessa länder så att de kan delta i arbetet.
Budgeten på 200 miljoner euro för de icke-statliga organisationerna bör ses över med syfte att skapa garantier för att det civila samhället i de nya medlemsstaterna inte känner sig marginaliserat på grund av den hårda konkurrens som råder om denna budget.
Jag ser fram mot att fortsätta diskussionen, inte bara med parlamentet och Howitt, utan även med de icke-statliga organisationerna.
