# ID: svediakorp-gov439006
# author: Howitt (PSE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 839
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Icke-statliga aktörer, icke-statliga organisationer, privata företag, fackföreningar och det civila samhället har alla en viktig roll att spela inom Europeiska unionens utvecklingsprogram.
Dessa parter är avgörande av fyra skäl.
För det första innebär god praxis på området att biståndet fyller en funktion när även stödmottagarna deltar i de program som stöden betalas ut inom, det vill säga hjälp till självhjälp.
För det andra står de icke-statliga aktörerna för pluralism, alternativa synsätt och alternativa erfarenheter i förhållande till regeringarna, och dessa synsätt är i bästa fall en återspegling av de uppfattningar som råder i gräsrotssamhällen och hos marginaliserade personer, vilka i sin tur företräder de som är i störst behov av hjälp.
För det tredje är ett starkt civilt samhälle en del av en fungerande demokrati som granskar regeringar, motverkar korruption och främjar god förvaltning.
Demokrati och utveckling går hand i hand.
För det fjärde har de främsta av de oberoende aktörerna - namnkunniga icke-statliga organisationer såsom Oxfam och Rädda barnen från Förenade kungariket, Läkare utan gränser från Frankrike och så vidare - ur ett europeiskt perspektiv hjälpt till att uppamma stöd från allmänheten för själva tanken på utveckling och bidragit med erfarenheter om hur man kan tillhandahålla stöd på det snabbaste, mest direkta och effektiva sättet, vilket i sig vinner stöd från allmänheten.
Men såsom beskrivs i resolutionsförslaget är detta förhållande inte alltid lika angenämt.
De icke-statliga organisationerna själva är inte skyddade mot kritik.
Jag höll med kommissionsledamot Nielson när han med rätta delade ut kritik mot den tidigare sambandkommittén för ineffektiviteten hos EU: s icke-statliga utvecklingsorganisationer i Bryssel och de sätt på vilket de styrts.
Det är sant att icke-statliga aktörer kan drabbas av samma problem med vanstyre som vi ibland kritiserar utvecklingsländernas regeringar för.
Men kommissionens och parlamentets övertygelse utgår från principen att vi kan bättre.
Jag är tacksam för det aktiva samarbetet med kommissionsledamotens tjänsteavdelningar, men resultatet från mitt frågeformulär - där det framgår att samråd med icke-statliga aktörer ägde rum endast i hälften av de 63 mottagarländerna och att endast två eller tre procent av det totala stödet i en regional uppdelning går till icke-statliga aktörer - utgör en utmaning inför framtiden.
Det är en utmaning som kan och måste tas upp inom ramen för den stundande halvtidsöversynen.
Jag välkomnar det faktum att kommissionen stöder mitt förslag i resolutionen om att en person ur personalen från varje delegation i utvecklingsländerna skall ansvara för samråd med de icke-statliga aktörerna och deltagande från deras sida.
Vi har vidtagit åtgärder med avseende på budgethanteringen, och vi bör satsa lika mycket på biståndets kvalitet som kvantitet.
Jag hoppas att kommissionsledamoten i kväll inte bara stöder principen om utbildning i detta hänseende, utan att han även åtar sig att börja tillämpa principen i praktiken.
I resolutionen föreslår jag att man skall stödja denna process genom att inrätta en kommitté med flera intressegrupper för varje land eller region, ett förslag som inte är tänkt att göra processen mer tungrodd utan att skapa ett forum för systematisk inblandning från de icke-statliga aktörernas sida.
Jag vet att kommissionsledamoten hyser en sund skepsis mot mitt intresse för budgetkvoter, men de 15 procent som nämns i hans egna riktlinjer för programplaneringen bör fungera som en tydlig gräns i budgeten när det gäller de icke-statliga aktörernas deltagande, och 85 procent för de statliga aktörerna förefaller inte vara ett oskäligt lågt belopp.
Jag välkomnar det faktum att kommissionsledamoten nu har bjudit in några europaparlamentariker, däribland mig, för att delta i arbetet med att reformera den budgetpost som är avsedd för samfinansiering av icke-statliga organisationer.
Jag för fram ett förslag om att delegationen bör förvalta en egen småskalig fond för kapacitetsskapande åtgärder - en modell som gäller för insatser från vissa medlemsstater, däribland de från Förenade kungariket.
Slutligen kan jag hålla med om att de icke-statliga aktörernas deltagande inte bara, och inte heller huvudsakligen, är en fråga om finansiering.
Det har nu gått fem år sedan kommissionen inrättade en liten, informell arbetsgrupp inom det som på den tiden hette GD utveckling för att utarbeta rekommendationer för nya förbindelser med icke-statliga organisationer.
Dessa nya förbindelser har med tiden omfattat kommissionsledamot Kinnocks reformprogram och Prodis vitbok om förvaltning.
Nu omfattar det förslaget från Europeiska konventet om en rättslig grund för den civila dialogen.
På utvecklingsområdet har man inkluderat det rättsligt bindande kontraktsenliga deltagande som omnämns i Cotonouavtalet.
Vi menar att denna princip bör utvidgas till att omfatta EU: s förbindelser med alla regioner i världens utvecklingsländer.
Det är nu emellertid dags att övergå från en diskussion om icke-statliga organisationer, det civila samhället och icke-statliga aktörer för att i stället åstadkomma verkliga förändringar och förbättringar.
Kommissionsledamot Nielsons meddelande ger oss tillfälle till just detta.
Vi måste, vi borde och vi vill.
