# ID: svediakorp-gov439004
# author: Van den Berg (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 586
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
År 2001 uppmanade parlamentet Europeiska kommissionen att ge grundutbildning och grundläggande hälsovård högsta prioritet.
Nu går 35 procent av utvecklingsbudgeten till sociala utgifter, där undervisning och hälsovård ingår.
I Afrika utgör aidsepidemin ett av de största hoten.
Tillsammans med tuberkulos och malaria är det en sjukdom som måste uppmärksammas särskilt i kommissionens politik.
Inom ramen för de aktuella tillkännagivandena framgår den här uppmärksamheten väldigt tydligt av handlingsprogrammet.
Dessa tre sjukdomar står i fokus.
De argument som talar för den nuvarande strategin för de här tre sjukdomarna är fortsatt giltiga, och har när det gäller aids till och med blivit ännu starkare än tidigare.
Den allmänna opinionen har dock ännu inte mobiliserats i tillräckligt hög grad utifrån en tydlig insikt om den världsomfattande kris som de här tre sjukdomarna utgör.
Det finns fortfarande ett akut behov av storskaliga, kollektiva åtgärder.
Med rätta säger Bowis i sitt betänkande att strategin för bekämpning av andra fattigdomsrelaterade sjukdomar, vid sidan om dessa tre sjukdomar, också måste uppmärksammas.
Afrikansk trypanosomiasis är ett bra exempel, mer känd under namnet? sömnsjuka?.
Den här infektionssjukdomen har två stadier.
I det första stadiet drabbas den sjuke av feber och kraftlöshet.
I det här tidiga stadiet är det svårt att känna igen sjukdomen, men relativt lätt att behandla den.
Om sjukdomen inte behandlas förs parasiten med blodet upp till hjärnan.
Det kan ta allt från några veckor till flera år innan sjukdomen övergår från den första till den andra fasen.
I det andra stadiet drabbas den sjuke av kramper och konvulsioner.
I den andra fasen är det lätt att känna igen sömnsjukan, men då är behandlingen mycket svårare.
Om sjukdomen inte behandlas faller patienten i koma och dör utan undantag.
Det råder en allmän brist på behandlingsmöjligheter för den här sjukdomen i utvecklingsländerna.
Onödigt många människor dör på grund av att diagnosen inte kan ställas i tid och tillgängliga läkemedel saknas eller är alldeles för dyra.
Det avtal om billiga aidsmediciner som slöts inom ramen för Världshandelsorganisationens förhandlingar förra lördagen är ett stort steg framåt i kampen mot den här fattigdomsrelaterade sjukdomen.
Att prioritera grundläggande hälsovård framför bestämmelser på området för immaterialrätt var ett avgörande beslut.
Ett misslyckande skulle ha raserat förtroendet för WTO: s förmåga att åtgärda orättvisor i världshandelssystemet under en utvecklingsrunda.
Nu har varje WTO-medlem en skyldighet att se till att avtalen fungerar i praktiken.
Precis som Kanada redan har gjort måste de europeiska länderna lova att producenter av generiska läkemedel erhåller licenser från vederbörande land för export till utvecklingsländer.
I fråga om handeln med tjänster eller GATTS är det under WTO-förhandlingarna också viktigt att varje WTO-medlems rätt att reglera offentliga tjänster garanteras, och att utvecklingsländer inte tvingas överlåta kontrollen över grundläggande tjänster som hälsovård till marknaden.
Jag vill understryka att jag i det här avseendet känner att jag har ett stöd i kommissionens och kommissionsledamot Lamys inställning.
I den frågan är vi inte av olika åsikt.
Om man på måfå skulle fråga någon förbipasserande i Strasbourg hur det står till med hälsan, är svaret alltid bra.
Om vi sedan åkte till Sydafrika så skulle jag önska att en på måfå vald förbipasserande som vi stöter på där kan säga samma sak, och att vi kan leva trygga i samma världsstad, på samma gata.
