# ID: svediakorp-gov439003
# author: Korhola (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 413
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Först vill jag tacka min kollega John Bowis för hans arbete.
Han har beaktat alla aspekter av människors hälsa på ett objektivt sätt.
Det passar bra att vi talar om hälsosituationen i utvecklingsländerna och tillgången till rent vatten vid ett och samma sammanträde.
Det duger inte att dagdrömma om god hälsa om man inte tryggar människors grundläggande rätt till rent vatten.
Rent vatten, fungerande sanitetssystem och god hygien utgör den grund hälsovården vilar på.
Varje år dör tre miljoner människor av sjukdomar som sprids via förorenat vatten.
Hälsa och fattigdomsbekämpning är ett ämne där nästan allt redan är sagt.
Vi saknar inte information.
Därför tänker jag inte överösa parlamentet med ännu mer tragiska fakta och siffror.
Jag berättar hellre kort varför jag för en tid sedan beslutade mig för att kandidera till Europaparlamentet.
När jag ombads ställa upp som kandidat kände jag mig mycket tveksam, av orsaker jag inte skall gå in på här.
Men samtidigt som jag funderade på vad jag skulle fatta för beslut var jag på en arbetsresa i El Salvador och Mexiko.
Jag var där på uppdrag av en biståndsorganisation för att studera följderna av en orkan som dragit fram hösten 1998, och satte mig in i aidspatienternas situation och förhållandena i slummen.
Jag träffande en småbarnsmor som hade blivit hivsmittad av sin partner, och smittan hade nu även konstaterats hos den nyfödda babyn.
Jag stötte också på många andra tragiska människoöden, små människor som krossats av gigantiska problem.
Då började jag fundera och ställa mig frågan om de politiker som beslutar om dessa människors angelägenheter och öden aldrig har mött dem i verkligheten.
Tänk om de dessutom saknar insikt i de frågor de beslutar om?
Eller om de inte ens ser människan bakom all statistik?
De är ju när allt kommer omkring verkliga människor, och inga zombies.
De har en smärttröskel.
Jag beslutade att ge mig in i politiken för dessa människors skull.
Många gånger frågar jag mig om mina ansträngningar märks någonstans eller om de märks tillräckligt, och jag kan inte förmå mig till att svara på det.
Om de inte resulterar i något praktiskt beslut, i någon gest som förebådar förbättringar eller i rättvisekrav som leder till konkreta resultat, anser jag inte att jag har någon rätt att kalla mig politiker.
