# ID: svediakorp-gov438999
# author: Zimmerling (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 420
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Låt mig inledningsvis tacka John Bowis för detta alldeles utmärkta betänkande.
Parlamentet välkomnar kommissionens meddelande och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bidra med sin insats för att nå milllennieutvecklingsmålen, nämligen att till 2015 halvera antalet människor som inte har hållbar tillgång till rent dricksvatten, särskilt mot bakgrund av att cirka tre miljoner människor årligen dör av sjukdomar som överförs genom vatten.
Om vi tittar på kommissionens ambitiösa mål förtjänar de parlamentets odelade och klart uttalade stöd.
EU har åtagit sig att till 2006 nå biståndsmålet på 0,39 procent av BNP, beräknat som ett genomsnitt för alla medlemsstater.
På den internationella konferensen om utvecklingsfinansiering i Monterrey i mars 2002 beslutades att alla nuvarande EU-medlemsstater skulle öka sitt utvecklingsbistånd till minst 0,33 procent av BNP till 2006.
Om vi tar Förbundsrepubliken Tyskland som exempel märker vi dock att detta dessvärre ser ut att förbli en utopi.
Tyskland har i det längsta värjt sig energiskt mot varje form av höjning och hävdat att det varit oförenligt med budgetdisciplinen.
Detta visar att det i slutändan är den tyska förbundsregeringens misslyckade ekonomiska politik som är skälet till att utvecklingsbiståndet är otillräckligt.
Så sent som i går såg jag att den tyska biståndsministern på sin webbsida meddelar att 0,27 procent av BNP för närvarande går till utvecklingsbistånd.
Detta måste uppfattas som rena hånet av de människor som berörs, och som följde vad som hände på världstoppmötet för social utveckling i Köpenhamn redan 1995 och trodde på utfästelsen att 0,7 procent av BNP skulle satsas på offentligt utvecklingsbistånd.
Den enda slutsats vi kan dra är att det är otur för alla som tror på löften om utvecklingsbistånd!
Det är ett tecken på politisk bankrutt - det är rena rama politiska skuldförklaringen - att de faktiska utbetalningarna samtidigt sjönk med mer än 500 miljoner euro mellan 1990 och 2001.
Ändå lever vi i en tid då exempelvis Volkswagen måste ta in tre lärlingar på varje utbildningsplats i utvecklingsländerna, eftersom två av tre avlider under utbildningen, antingen av aids eller av andra sjukdomar som överförs genom vatten.
FN: s generalsekreterare Kofi Annan sade i Monterrey följande, som jag citerar med ert godkännande, herr talman:? Om industriländerna inte fördubblar utvecklingsbiståndet kommer avundets, förtvivlans och terrorns krafter att fortsätta växa.?
Låt mig tillägga följande: dessa krafter kommer även att påverka Europa.
Inte minst viktigt är att förhindra detta!
