# ID: svediakorp-gov438989
# author: Korhola (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 434
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Under de senaste tio åren har tillgången på rent dricksvatten diskuterats vid flera internationella konferenser.
Vi vet att man har misslyckats på många punkter, inte minst beträffande åtagandet att se till att alla har tillgång till rent dricksvatten senast år 2000.
Under tio år har däremot antalet människor som lider av brist på rent vatten ökat med en halv miljard och uppgår för närvarande till 1,7 miljarder.
Var fjärde människa i världen dricker smutsigt vatten.
Situationen tvingar beslutsfattarna att noggrant granska huruvida de åtgärder som vidtagits över huvud taget har varit de rätta.
En global, jämlik och icke-diskriminerande tillgång till rent vatten hör till de grundläggande mänskliga rättigheterna.
Vattenbrist är en självklar orsak till fattigdomsspiralen.
Erfarenhet har visat att problemet med vattenbrist omöjligt kan överlämnas åt marknadskrafterna att lösa.
Marknadens osynliga hand kommer knappast att räcka ett glas vatten till den som törstar.
Vi måste även erkänna det faktum att privatisering i allmänhet innebär högre priser på vatten- och reningstjänster, vilket naturligtvis skapar störst problem för de allra fattigaste.
Eftersom tillgången till vatten har fastställts som en grundläggande rättighet bör den påverka vårt sätt att betrakta den.
Vattenresurser bör inte ses som någon stats privata egendom, utan som en gemensam global resurs.
Det måste trots allt påpekas att om vatten behandlas som en fri handelsvara att dela ut försvagas möjligheterna att organisera en välfungerande vattenförsörjning.
Därför behövs de flexibla förfaranden som efterlyses i ändringsförslagen för att kombinera offentligt och privat, så länge människors rätt till vatten ses som något grundläggande som aldrig kan offras.
Betänkandet av Lannoye betonar på ett klokt sätt sambandet mellan vattentillgång, rening och hygien.
Omkring 6 000 människor, huvudsakligen barn, dör dagligen i smittsamma sjukdomar som ofta uppstår på grund av dålig hygien.
Det vore ett fundamentalt misstag att behandla vatten, sanitet och hygien som separata frågor.
Nu borde vi framför allt öka de inhemska och internationella resurser som kan användas för att förbättra vattenförsörjningen och saniteten i slumområden och kåkstäder samt på landsbygden.
Det är viktigt att knyta saniteten till vattenförsörjningen, vilket inte lyckas utan extra investeringar från dem som ansvarar för vattenförsörjningen.
Dessutom måste vi utveckla människoinriktad teknik för hushållen för att lösa vatten- och vattenreningsproblemen.
Jag vill uttrycka mitt stöd för ändringsförslag 19 i vilket man begär en tillämpning av byteshandel, där skuld byts mot vatten, så att skulderna kan avskrivas och pengarna användas till finansiering av grundläggande infrastrukturer för vattenrening.
