# ID: svediakorp-gov438985
# author: De Clercq (ELDR). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 465
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det är hög tid att med en gemensam kraftansträngning hjälpa utvecklingsländerna att uppnå en ökad välfärd.
Det bästa sättet att göra detta är en allmän frihandel, vilket ger de bästa garantierna för en hållbar ekonomisk tillväxt i alla delar av världen.
Liberaliserad handel är med all säkerhet nyckeln till utveckling, men den kräver också en viktig nyansering.
Jag talar för den fria marknaden, inte för den otyglade eller obegränsade fria marknaden.
Den fria marknaden med stort M existerar faktiskt inte längre.
I dag talar vi om en socialt korrigerad marknad med hänsyn till sociala normer, miljö, konsumentskydd, respekt för immateriella rättigheter och så vidare.
Dessa begränsningar måste vara ständigt närvarande faktorer när mindre utvecklade länder skall inkluderas i världshandelssystemet.
Under nästa WTO-runda måste vi från Europa verkligen betrakta utvecklingsländerna som våra partner snarare än våra motståndare.
Jag delar inte föredragande Morgantinis åsikt när hon hävdar att det inte finns några bevis för att liberalisering stimulerar till ökad välfärd.
Globalisering gynnar alla länder som tar del i världsekonomin.
Jämförbara länder som har följt en annorlunda handelsstrategi uppvisar markanta skillnader när det gäller inkomst per capita.
Jag tänker till exempel på Sydkorea i jämförelse med Nordkorea, Östtyskland i jämförelse med Västtyskland före enandet.
Jag tänker på de asiatiska tigrarna i jämförelse med de sydasiatiska länderna.
Eller än mer flagrant, för ungefär 20 år sedan låg Afrika och Kina på samma utvecklingsnivå.
Sedan Kina resolut slog in på vägen mot en öppen ekonomi och började delta i världshandelssystemet är följderna spektakulära.
Kineserna tjänar i dag i genomsnitt tre gånger så mycket som afrikanerna.
Skillnaden är enorm, inte bara vad inkomstnivån beträffar, utan också vad det gäller kunskapsnivån.
Det är mycket möjligt att de rika har blivit rikare till följd av globaliseringen, men att de fattiga skulle ha blivit fattigare är helt fel.
Det bevisar siffror från FN.
Andelen av världsbefolkningen som lever i extrem fattigdom har på tio år sjunkit från 29 till 23 procent.
I slutet av 90-talet var 826 miljoner människor undernärda; det är en minskning med 40 miljoner människor jämfört med början på 90-talet, trots befolkningsexplosionen.
Spädbarnsdödligheten har globalt sett minskat från 64 per 1 000 barn på 80-talet till 56 per 1 000 barn på 90-talet.
Ungefär 80 procent av befolkningen i utvecklingsländerna har tillgång till bra vattenförsörjning, och analfabetismen har sjunkit till 20 procent.
Det är inte perfekt, men det går i rätt riktning.
Mycket återstår alltså att göra, men det finns hopp.
En riktig globalisering är det bästa sättet att ...
(Talmannen fråntog talaren ordet.)
