# ID: svediakorp-gov438984
# author: Kinnock, Glenys (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 527
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Denna debatt om Morgantinis betänkande handlar om kopplingen mellan vilka åtgärder vi måste vidta när det gäller avreglering av handeln, den ekonomiska tillväxten och fattigdomen.
Det handlar om frågan huruvida handel och utveckling drar åt samma håll.
Ofta är slutsatserna om huruvida så är fallet eller inte långt från entydiga.
Som sannolikt många andra i debatten menar jag att en avreglering av handeln inte är något universalmedel för att skapa den typ av självhushållande tillväxt och fattigdomsminskning som vi vill att vår politik skall utmynna i - och här handlar det om koherens - för att inte tala om effektiviteten vad gäller att nå vårt mål om att främja mänsklig utveckling.
Om utvecklingsländerna skall gynnas av handeln måste vi som betänkandet säger först och främst se till att producenterna i utvecklingsländerna betalas ett rimligt pris för sina produkter och att dessa priser återspeglar värdet av deras export.
Den försämring av handelsvillkoren som ägde rum på 1970-talet har drabbat utvecklingsländerna hårt.
Många av AVS-länderna har förlorat sju gånger mer än det bistånd som betalas ut till dem.
Som kommissionsledamoten väl känner till är det främsta problemet bristen på exportmöjligheter till konkurrenskraftiga priser.
Men i de länder där det finns en exportkapacitet, såsom Sydafrika, Mauritius, Ghana, Botswana och vissa av länderna i Västindien, märker man också att exporterna ökar.
Inom ramen för Cancún, som de flesta kommer att nämna, men även inom ramen för förhandlingarna om avtalet om ekonomiskt partnerskap, insisterar dessa länder på att tullfri tillgång till EU: s marknader inte räcker som impuls för att öka exporten.
De är lika väl som vi medvetna om vikten av att även ta itu med restriktionerna på utbudssidan, behovet av förändringar och utvecklingsländernas behov av att täcka de kostnader som är förknippade med dessa förändringar.
Jag vill verkligen bestämt hävda att vi måste inse att de kapacitetsmässiga begränsningarna måste beaktas när vi tar itu med de handelsproblem dessa länder brottas med, både inom de bilaterala, regionala och multilaterala förhandlingarna.
De måste driva ett stort antal förhandlingar samtidigt.
Och när det gäller AVS-länderna är kommissionsledamot Nielson som sagt lika medveten om detta som jag.
Inom samtliga dessa förhandlingar råder en betydande och påtaglig obalans mellan parterna i fråga om ekonomisk storlek, politisk makt och ren kapacitet att kunna behandla dessa frågor.
Jordbruksstödet har en enorm och förkrossande inverkan på utvecklingsländernas producenter och marknader.
Även om kommissionsledamot Lamy förnekar att det är en central fråga, hoppas jag att vi i Cancún kommer att bli medvetna om att frågan faktiskt är av central betydelse för utvecklingsländerna.
Vi har inte på långa vägar uppnått utvecklingsmålen för det nya årtusendet.
Två år efter det att man tillkännagav att en ny Doharunda skulle inledas kommer vi i Cancún nästa vecka att ges tillfälle att se till att globaliseringen fungerar för det stora flertalet i stället för ett fåtal.
Herr kommissionär, jag är säker på att ni håller med mig om att vi inte har råd att misslyckas.
