# ID: svediakorp-gov438979
# author: Modrow (GUE/NGL). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 467
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
I alla centrala EU-dokument nämns kampen mot fattigdomen som utvecklingspolitikens främsta mål.
Det är obestridligt att EU satsar betydande summor på utvecklingsbistånd och arbetar hårt för att sluta ett stort antal partnerskaps- och samarbetsavtal i olika regioner i världen, till gagn för bägge sidor.
Lika obestridligt är det att alla dessa ansträngningar till trots har fattigdomen i världen ökat, särskilt under det senaste decenniet, och att inget grundläggande trendbrott kan skönjas.
Detta är särskilt oroande i ljuset av det faktum att den ökande fattigdomen är en av källorna för terrorism.
Parlamentet har ett antal betänkanden framför sig som omfattar ytterst viktiga utvecklingspolitiska aspekter.
Frågan handlar om nyttjandet av de allt knappare globala resurserna, varken mer eller mindre.
I dag förs det fortfarande oljekrig, till exempel området runt Persiska viken, men vid horisonten kan redan våldsamma konflikter om vattnet skönjas.
Förenta staterna och andra industrimakter förklarar att de delar av tredje världen som har olja och naturgas och andra strategiska naturtillgångar ligger inom deras intressesfär, vilket uppenbarligen även ger dem rätt att föra krig, men det är främst bland utvecklingsländerna som vattnet är ett problem - antingen därför att resurserna inte räcker till eller därför att människor vägras tillgång till vatten.
Det är fortfarande inte för sent att avvärja den hotande katastrofen genom en noggrann strategi och riktade finansiella insatser.
Lannoyes betänkande lyfter fram konstruktiva metoder som förtjänar större uppmärksamhet.
Läget är inte mindre bekymmersamt inom hälso- och sjukvårdssektorn.
Redan nu tycks mottot i vissa EU-länder vara att den som är fattig dör tidigare, för reformerna syftar till att införa ett system med två klasser, men situationen i utvecklingsländerna är långt mer akut.
Varje år dör miljontals människor i Afrika till följd av sjukdomar som kan botas med läkemedel som har funnits i många år i industriländerna.
Den WTO-kompromiss som nyligen förhandlades fram om importen av billiga generiska läkemedel kommer för det första för sent, och för det andra är den så fylld av formaliteter att det är tveksamt om resultatet blir lyckat.
I Morgantinis betänkande belyses särskilt problem som rör denna handelsaspekt.
Föredraganden och, faktiskt, hela utskottet för utveckling och samarbete, strävar efter att samla alla sina erfarenheter och befogenheter för att bekämpa den växande fattigdomen i alla dess former och följder.
Vi förväntar oss samma sak och ännu mer av rådet och kommissionen.
2000-talet har bara börjat.
Ändå pekar allt snarare på annalkande storm än på fredlig samexistens baserad på solidaritet.
Utvecklingspolitiken måste omdefinieras på ett djupare och bredare plan, och det krävs också ett nytt synsätt om mänskligheten alls skall kunna leva och överleva på vår jord.
