# ID: svediakorp-gov438974
# author: Morgantini (GUE/NGL) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 945
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade kolleger!
Jag hoppas att mitt betänkande återspeglar förhållandet mellan de olika sypunkter som finns i parlamentet, även om det centrala budskapet givetvis är att handel inte är lösningen på utvecklingsproblemen.
Jag vill tacka alla - sekretariat, personal och parlamentsledamöter -, för det har varit mängder av ändringsförslag, och vi lyckades komma fram till en gemensam ståndpunkt i utskottet.
Vi står inför den femte ministerkonferensen med Världshandelsorganisationen, som hålls i Cancún.
1999, före Seattle, hade kommissionsledamot Lamy, som i Cancún kommer att förhandla som företrädare för de femton medlemsstaterna i EU, fått ett tydligt mandat.
Men det var andra frågor som diskuterades.
Jag tror att WTO i dag har stort inflytande och att organisationen har tagit på sig en alltför stor roll, så stor att den nästan verkar ha blivit ett nytt FN.
Men detta är bara en av anledningarna.
Jag tror att det är önskvärt med ett nytt mandat, inte minst mot bakgrund av de mål som fastställts och utfästelser som gjorts av Europeiska unionen i olika internationella sammanhang.
Doharundan, som kallades en utvecklingsrunda, fick dessutom ingen uppföljning.
Den proportionella balansen mellan liberalisering och utveckling har i själva verket aldrig visat sig vara riktig.
Tvärtom har en ohämmad liberalisering och avreglering i utvecklingsländerna i praktiken visat sig extremt skadlig för utvecklingsmålen.
Även i de fall då liberaliseringen har lett till en ökning av BNP har fördelningen av välfärden inom länderna många gånger försämrats.
Därför kräver vi i betänkandet en regional integration mellan utvecklingsländer och en modell för symmetrisk öppning av marknaderna, så att de utvecklade länderna kan avskaffa sina handelshinder - även de som inte är tullbarriärer - och så att länderna i södra delen av världen får den tid som krävs för att öka sin produktion, göra den konkurrenskraftig och utveckla sina marknader.
Jag tror dessutom det är viktigt att bland annat påminna om hur mycket vi, länderna på norra halvklotet, historiskt sett har gynnats av protektionismen för att nå fram till vår nuvarande utvecklingsnivå.
Då och då blir vi ändå förvånade över att kommissionen, till exempel och trots den resolution som godkändes av detta parlament den 3 juli 2003, insisterar på att inleda förhandlingar om Singaporefrågorna.
Jag har inte tid att räkna upp alla dessa frågor, men en av dem är offentlig upphandling.
Jag tror inte att det är lämpligt att inleda förhandlingar om dessa frågor.
Anledningen till detta rör å ena sidan WTO: s behörighet och makt och å andra det problem jag redan har nämnt, det vill säga utvecklingsländernas brist på förhandlingskapacitet.
I själva verket betonar dessa länder i sina egna rapporter att de inte har möjlighet att stödja ytterligare förhandlingar.
Jag tror i själva verket att det är av avgörandet betydelse att ta upp andra frågor och ge klausulen om differentierad särbehandling ett konkret innehåll genom att tillämpa ett globalt system för garanterade priser för att stödja producenter av basråvaror som till exempel kaffe och bomull.
De frågor som skall tas upp i samband med utvecklingen är förverkligandet och främjandet av rättvis handel - en uppfattning som för övrigt sprids i det civila samhället - och att ge länderna stöd till att diversifiera sin produktion utan att skapa enklaver inom exportsektorn, utan i stället främja deras integrering med resten av ekonomin.
Jag anser att utvecklingsmålen i första hand bör knytas till befolkningens välstånd.
Jag anser med andra ord att förklaringen till TRIPs-avtalen, i vilken anges att avtalet kan och bör tolkas på ett sådant sätt att det stöder medlemsstaternas rätt att skydda folkhälsan, bör tillämpas utan dröjsmål och utan att man tillgriper överenskommelser som anger så restriktiva och byråkratiska rutiner att de blir omöjliga att tillämpa.
Denna fråga har behandlats ingående i Lannoyes betänkande, och även jag understryker i mitt betänkande till exempel att det är viktigt att nödvändiga tillgångar som vatten inte enbart lämnas över till marknadskrafterna och att Europeiska unionen bör bedriva en politik för offentlig finansiering, inte bara för vattendistribution, utan även för att genomdriva en demokratiserad förvaltning av källor, floder och flodbäcken.
I alla diskussioner om utveckling bör frågan om skuldsättning ingå, som i själva verket inte togs upp i kommissionens dokument, även om jag erkänner att den inte var helt relevant.
Skuldsatta länder har kostnader för att betala sina skulder som kan suga upp så mycket som en fjärdedel av värdet av deras export.
Europeiska unionen bör åta sig att utvecklingsländernas skulder skrivs av, samtidigt som mekanismer tillhandahålls för att övervaka hur det kapital som uppstår till följd av avskrivningarna investeras, så att det finns garantier för att fördelarna verkligen kommer befolkningen till godo.
En annan fråga är utarbetandet av en uppförandekod med etiska, sociala och miljörelaterade regler för de europeiska företag som gör direktinvesteringar.
När det gäller förhandlingarna i Cancún måste det påpekas att vi behöver ett demokratiskt och öppet system inom WTO och en tillräcklig förhandlingskapacitet för samtliga länder, något som inte existerar för närvarande.
Dessa villkor är därför praktiskt taget oundgängliga om vi skall kunna skapa rättvisa spelregler.
Jag tror vi har en lång väg att vandra.
Vi måste agera så att de enorma befintliga skillnaderna jämnas ut, vilket innebär att vi inte behöver en oreglerad handel, utan snarare en handel som är utformad för att uppfylla de sociala och ekonomiska behoven för samtliga invånare på denna jord.
