# ID: svediakorp-gov438973
# author: Lannoye (Verts/ALE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 987
# sentences: 41
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Vi skall behandla det förslag till resolution som antagits av utskottet för utveckling och samarbete, och som lagts fram för omröstning i kammaren i morgon klockan tolv, om kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om förvaltning av vatten i utvecklingsländer och prioriteringar för EU: s utvecklingssamarbete samt förslaget om inrättande av en EU-vattenfond.
Det rör sig egentligen om två sammanhängande förslag.
Allra först vill jag påminna om den situation som en betydande minoritet av jordens människor lever i när det gäller tillgång till vatten.
Sammanlagt saknar 1,7 miljarder människor tillgång till tjänligt dricksvatten.
Tre miljarder saknar tillgång till sanitära anläggningar.
Antalet människor som varje dag dör på grund av sjukdomar som har samband med bristen på tjänligt dricksvatten och sanitetstjänster uppgår till 30 000.
Vatten är en naturresurs som är en förutsättning för liv, hälsa, föda och välbefinnande.
Förenta nationernas kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter har skrivit in tillgång till vatten i människans grundläggande rättigheter.
De 145 länder som har ratificerat den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter är skyldiga att garantera att befolkningen får tillgång till vatten på ett rättvist och icke-diskriminerande sätt.
Det problem som blir allt mer akut är därför följande: vilken sorts politik för utvecklingssamarbetet behövs för att kunna hjälpa de fattiga länderna att möta den avgörande utmaning som består i att ge alla tillgång till tjänligt dricksvatten?
Redan 1991 avslutades Världsdecenniet för vatten och sanitet med ett internationellt åtagande som syftade till att ge alla människor tillgång till tjänligt dricksvatten senast år 2000.
Två år efter detta slutdatum, i Johannesburg 2002, var man tvungen att konstatera att detta åtagande var långt ifrån uppfyllt, trots de insatser som gjorts av bland annat Världsbanken.
Man kan till och med hävda att situationen till viss del hade förvärrats.
I Johannesburg fastställdes ett nytt mål i en mindre skala: att fram till år 2015 halvera antalet människor som saknar tjänligt dricksvatten och sanitetstjänster.
Europeiska unionen vill aktivt medverka till att genomföra detta mål, och kommissionen fastställer sina prioriterade åtgärder i det meddelande som nu läggs fram för oss.
Utskottet för utveckling och samarbete föreslår i det resolutionsförslag som läggs fram för omröstning i morgon klockan tolv att följande prioriteringar skall antas, i vetskap om att det är föga trovärdigt att fortsätta på den väg Världsbanken planerade i sin rapport från 1993 om vattenförvaltning.
Det har nämligen visat sig att privatiseringen av vattentjänster i enlighet med principen om full kostnadstäckning oftast har resulterat i avgiftsökningar som har hindrat de mest missgynnade befolkningsgrupperna i de fattigaste länderna från att få tillgång till vatten.
Den lösning som hittades löser därför inte på något sätt problemet, utan snarare förvärrar det.
Vi anser därför att det är avgörande att vattendistributionen ses som en allmännyttig tjänst.
Partnerskap mellan privata och offentliga aktörer kan vara ett sätt bland många att förbättra tillgången till vatten, men det bör inte vara något universalläkemedel.
Vidare anser vi att ett system för prissättningen bör godkännas som ger alla tillgång till vatten för att täcka sina grundläggande behov och som garanterar att vattnet utnyttjas effektivt genom att ge användarna eget ansvar.
När det gäller förvaltningen har de berörda länderna både rätt och skyldighet att anta en politik som på ett tydligt sätt gör befolkningen delaktig i förvaltningen.
Eftersom utskottet för utveckling och samarbete anser att betydande finansiella resurser bör avsättas för att förverkliga de investeringar som krävs i de berörda länderna, välkomnar det inrättandet av en EU-vattenfond.
Utskottet anser dock att denna fond bör ha som huvudsaklig målsättning att stödja mottagarländernas vattenpolitik, som måste bygga på demokratisk förvaltning och rättvis distribution.
Vi föreslår därför att fondens förvaltning skall grunda sig på ett partnerskap mellan AVS-länderna och Europeiska unionen.
Utskottet för utveckling och samarbete anser vidare att mottagarländernas deltagande är en förutsättning för att fonden skall lyckas.
Mottagarländerna bör, som jag redan har påpekat, vara delaktiga i processen med utformning, genomförande, uppföljning och utvärdering, samt förvaltning och kontroll av fonden.
Vi anser också att det är viktigt att utforma nya kategorier finansiella instrument grundade på internationell solidaritet.
Vad man i det sammanhanget först tänker på är att uppmana till att avskriva AVS-ländernas skulder.
De pengar som därigenom frigörs skulle ge dessa länder möjlighet att finansiera grundläggande infrastrukturer för vattenförsörjning och vattenrening.
Vidare vill vi att kommissionen undersöker - jag säger? undersöker? eftersom vi inte talar om något regelrätt förslag - möjligheten att införa en skatt på mineralvatten på flaska i EU-länderna och berörda AVS-länder, en mycket låg skatt, i storleksordningen 0,5 eurocent, vilket skulle ge ett betydande bidrag till denna fond.
Slutligen vill jag delge de olika politiska grupperna mina synpunkter på de ändringsförslag som ingivits.
Ändringsförslag 1, som ingivits av socialistgruppen, är ett utmärkt komplement till befintliga förslag, även om betänkandet antogs enhälligt i utskottet.
När det gäller ändringsförslag 2, som handlar om skäl L, skulle jag föredra att socialistgruppen stryker vissa termer som försvagar texten.
Ändringsförslag 11 från PPE-DE-gruppen tycker jag likaså är fullt acceptabelt.
Jag har för övrigt själv på Verts / ALE-gruppens vägnar lagt fram ändringsförslag 5, som jag så här inför Cancúnmötet anser vara mycket viktigt.
I linje med vad jag tidigare har sagt uppmanar min grupp kommissionen att dra tillbaka det krav på en avreglering av vattendistributions- och reningstjänster som framställdes inom ramen för GATS-avtalet.
Detta krav strider enligt vår uppfattning mot det grundläggande målet att ge alla i de fattiga länderna tillgång till vatten.
Om ändringsförslaget antas kommer det att förstärka Europaparlamentets politiska budskap.
Jag uppmanar er därför att stödja det.
