# ID: svediakorp-gov438921
# author: Swiebel (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 648
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det här är fjärde gången som vi debatterar situationen för de mänskliga rättigheterna i Europeiska unionen under den här valperioden.
Alltså är det dags att vi frågar oss vad som har förändrats under tiden.
Låt oss först se till fakta.
Strukturella hållpunkter är och förblir myndighetspersoners, exempelvis polistjänstemäns, klandervärda uppförande, situationen i fängelser, människohandel, olika former av ojämlik behandling och diskriminering, rasism och främlingsfientlighet.
Är man cynisk så skulle man kunna säga: intet nytt under solen.
Vid sidan om det finns det emellertid också ett hot mot de medborgerliga rättigheterna till följd av en överdriven reaktion mot terrorism, och det här är ett nytt problem.
Vi är bekymrade över det straffrättsliga samarbetet med Förenta staterna och utbytet av personuppgifter.
Sammantaget framstår det i mina ögon som om problematiken kring de mänskliga rättigheterna inom Europeiska unionen har blivit mer uttalad de senaste åren, detta trots olika ansträngningar för att åstadkomma förbättringar på olika områden.
När det gäller analysen av de uppgifter som har samlats in kan jag vara något mer positiv.
För det första har vårt arbete blivit mer systematiskt och objektivt i och med att vi har utgått från stadgan om de grundläggande rättigheterna.
Dessutom har vårt arbete blivit mer professionellt i och med att vi nu kan falla tillbaka på ett nätverk av experter under ledning av professor De Schutter.
Båda dessa förbättringar har helt klart kommit till på parlamentets initiativ, och det kan vi vara mycket nöjda med.
När det gäller det politiska gensvaret så är jag lite mindre optimistisk.
Varje gång får Europaparlamentet kalla fötter så fort det blir dags för någon att bli lite pressad och omskakad, och det här året är inget undantag.
Trots det är det uppenbart att missförhållandena i medlemsstaterna måste föras fram klart och tydligt.
Varför skulle vi annars ta fram ett sådant betänkande?
Att hänskjuta de missförhållanden som vi har stött på till en motivering är trots allt inte vad vi hade i åtanke när det handlar om kränkningar av mänskliga rättigheter i tredje länder.
Van den Bos utmärkta betänkande, som debatterades tidigare, påvisar detta.
Jag anser att vi måste använda oss av den här strategin även när det gäller kränkningar av de mänskliga rättigheterna inom Europeiska unionen.
Därför kommer min grupp att stödja Syllas betänkande helt och fullt.
I fråga om Europeiska kommissionens ståndpunkt så måste jag säga att jag hyser stor uppskattning för dess insatser, och i synnerhet kommissionsledamot Vitorinos personliga insats.
Han pratade så snabbt om sin insats att det nästan var svårt att följa honom.
Ändå finns det något av ett problem.
Nätverket är en utomordentlig institution, men är det inte så att kommissionen gömmer sig bakom det lite för mycket och misslyckas med att stå i förgrunden med det som handböckerna alltid refererar till, kommissionens funktion som väktare av fördragen?
Var står kommissionen själv i den här frågan, och när kommer den att visa det politiska modet att lyfta fram frågor om de mänskliga rättigheterna i Europeiska unionen?
Därför ser jag verkligen fram emot meddelandet som kommissionsledamoten har annonserat om de ytterligare detaljerna i artikel 7 i Fördraget om Europeiska unionen.
Vad gäller rådet, herr talman, så vill jag tillägga en sak: de där tomma platserna där borta är ju faktiskt en ren skandal!
För en stund sedan var ordförandeskapets herrar närvarande under den föregående punkten.
Måste jag utifrån det dra slutsatsen att ordförandeskapet anser att mänskliga rättigheter endast förtjänar att övervägas på allvar utanför Europeiska unionen?
Jag vägrar att tro att det är så.
För vår räkning skulle ni kanske kunna fråga dem varför de inte var närvarande här?
