# ID: svediakorp-gov438916
# author: Sylla (GUE/NGL) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 936
# sentences: 47
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Först och främst vill jag säga att det är en ära för mig att presentera det årliga betänkandet om situationen för de mänskliga rättigheterna.
Det utgör en sammanfattning av de grundläggande värderingar som Europeiska unionen grundar sig på.
Denna sammanfattning erkänns och tas upp i del II i det utkast till konstitution som utarbetats av konventet.
Som jag ser det kan de europeiska institutionerna, var och en inom sitt befogenhetsområde, med stöd av artikel 7 i EU-fördraget kontrollera att de mänskliga fri- och rättigheterna respekteras strikt av medlemsstaterna.
Efter denna omröstning hoppas jag att, när stadgans rättsligt bindande karaktär har börjat tillämpas, det skall bli möjligt för europeiska medborgare att direkt och enskilt väcka talan vid EG-domstolen.
Jag säger detta för att jag har varit angelägen om att knyta medborgare till utarbetandet av denna stadga.
Vid den första utfrågningen lät jag därför två skolor medverka, en tysk och en fransk, som sedan ett halvår tillbaka följer arbetet.
Sedan sammanförde jag alla de stora icke-statliga organisationerna, Amnesty International, Human Rights Watch och Internationella federationen för mänskliga rättigheter, liksom företrädare för de nationella parlamenten, även från kandidatländerna.
På så vis tror jag mig ha kunnat inhämta mycket mer information och kontrollera den i samband med mina egna resor.
Ett överflöd av information är långt ifrån någon nackdel, utan kan vara mycket berikande.
Därför ville jag också se till att vissa viktiga aspekter skulle lyftas fram i betänkandet.
För mig handlade det först och främst om att fundera över det som kanske är en av de djupaste klyftor som vi har upplevt på den europeiska kontinenten sedan Berlinmurens fall, nämligen konsekvenserna av den 11 september, såväl i unionens länder som utanför.
Jag har också haft tillfälle att göra en tre veckors studieresa i Förenta staterna.
När jag reste genom detta land kunde jag konstatera hur väldigt många negativa effekter av den 11 september som fortfarande finns kvar.
Folk är rädda, och framför allt erkänner alla att det finns en islamofobisk trend utan tidigare motstycke.
Det hedrar dem verkligen att de erkänner det.
Kyrkor, domare, medborgare och frivilligorganisationer arbetade för att skydda muslimer.
I det avseendet bör detta vara en läxa för oss.
Varför bör detta vara en läxa för oss?
Som jag ser det glömmer vi alltför ofta att terroristernas främsta mål är att destabilisera rättsstaten.
Varje gång vi gör något som inte bidrar till att stärka rättsstaten bidrar vi därför i någon mån till att uppfylla terroristernas mål, som är just att destabilisera rättsstaten.
När det gäller försvaret av den första grundläggande rättigheten, nämligen rätten till liv, som utgör det första kapitlet i stadgan om de grundläggande rättigheterna, är det därför viktigt att komma ihåg att vi måste förbli enade i kampen mot terrorismen.
Det är det minsta vi kan göra, eftersom terroristerna slår blint.
När jag arbetade på detta betänkande kom jag att tänka på en liten anekdot.
År 1994 hade jag den stora glädjen att tas emot av Nelson Mandela som stod beredd att ta över makten i Sydafrika.
Just när han skulle överta makten publicerades en rapport som klassificerade ANC som en terroristorganisation.
Var det inte också så att den tyska ockupationsmakten betraktade motståndsrörelsen som terrorister?
FN har förtecknat över 142 definitioner av ordet terrorism.
Någonstans får man lust att säga att alla har en egen fiende.
Herr talman!
Inte desto mindre kvarstår det faktum att terrorismen i dag i alla avseenden är en verklig källa till konflikter och kan leda till att samhällen blir på sin vakt och sluter sig inom sig själva.
Vi måste därför se till att inom ramen för våra befogenheter hitta lösningar så snart som möjligt.
Jag tänker särskilt på oron över det faktum att medborgare, europeiska medborgare, i dag hålls kvar på Kuba i vad jag vill kalla största hemlighet, på grund av att de misstänks för att ha begått terrorhandlingar.
Att bekämpa terrorismen innebär således även att bidra till att upprätthålla rättsstaten.
Det andra som bekymrar mig är situationen i våra fängelser.
Jag tycker att det är särskilt upprörande att i början av detta årtusende se vad som händer i fängelserna i Europeiska unionen, där situationen är långt ifrån tillfredsställande.
Fängelserna är överbelagda nästan överallt, särskilt i Frankrike där 60 000 fångar delar på 50 000 platser.
Ett annat bekymmer är hoten mot yttrandefriheten.
Här tänker jag särskilt på de ekonomiska storkoncernerna och på exemplet med Italien.
Slutligen har vi problemet med jämlikheten.
Från den synpunkten är det av största vikt att ett större antal europeiska politiska partier snarast skriver under de europeiska politiska partiernas stadga för ett samhälle utan och rasism, som antogs 1998.
Medlemsstaternas införlivande av de direktiv som rådet antagit inom området för bekämpning av all slags diskriminering på arbetsplatsen är också i många fall ofullständig, eller rentav obefintlig.
Ytterligare andra frågor som solidaritet, civila och medborgerliga rättigheter, jämställdhet mellan män och kvinnor och lika villkor i arbetslivet tycks mig hänga samman med det europeiska medborgarskapet och rättsväsendet.
Alltför många framsteg återstår fortfarande att göra.
Jag har inte velat peka ut något enskilt land.
Jag har bara velat att vi skall dela med oss av det bästa som finns i vart och ett av våra länder.
