# ID: svediakorp-gov438900
# author: Oostlander (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 429
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag skulle vilja rikta ett varmt beröm till föredraganden för hans utmärkta arbete som också är oerhört intressant i principiellt och praktiskt avseende.
Han försöker göra Europaparlamentet till något mer än ett positivt vittne.
Om vi säger vår mening måste vi när allt kommer omkring också göra en uppföljning.
Alltför ofta bortser vi från vår egen kritik och saknar verktyg för att undersöka vad våra anklagelser lett till.
Vi bör slutligen göra något åt den här uppföljningen, även om jag mycket väl förstår de, i vissa fall praktiska, hinder som kommissionsledamoten nämnde tidigare.
Detta gäller inte minst det stöd som våra Sacharov-pristagare förtjänar.
De är ju trots allt många gånger de medborgerliga rättigheternas hjältar.
Just den här veckan har ett stöd i rätt tid åter uttryckts för Aung San Suu Kyi, med all rätt.
Det är därför egendomligt att notera att så lite av vår uppmärksamhet ägnas åt Leyla Zana.
Är det inte riktigt politiskt lägligt?
Om så är fallet, då borde vi rikta samma kritik mot oss själva som föredraganden riktar mot kommissionen och rådet.
Att försvara de mänskliga rättigheterna är inte helt lätt.
Att försvara människor vars åsikter man delar är lätt.
Det är först när det gäller att försvara rättigheter för människor vars åsikter man inte delar som kampen för de mänskliga rättigheterna verkligen blir en stridbar fråga.
Samma sak gäller samvetsfriheten.
Till min förvåning har vissa av mina kolleger lättare för den än för religionsfriheten.
Ärligt talat anser jag att det är en smula betänkligt.
Jag skulle emellertid vilja be om uppmärksamhet för mitt ändringsförslag om samvetsfrihet, som jag naturligtvis lade fram omedelbart.
För även på den punkten finns det många positiva saker att nämna.
I ändringsförslaget pekas det på en rad olika samvetsskäl som vi kanske eller kanske inte instämmer i.
Det sistnämnda är naturligtvis helt ointressant när det handlar om respekt för samvetsfrågor.
Således hoppas jag på ett brett stöd från kammaren.
Enligt min uppfattning har föredraganden behandlat ämnet religionsfrihet på ett utmärkt vis i sina artiklar.
Desto sorgligare är det då att rena fördomar hos pressen ofta har lett till att det bara är denna enda procentandel av texten som handlar om våld i religioner som uppmärksammas.
Jag hoppas att föredraganden inte tar åt sig för mycket av detta, utan helt enkelt utan reservationer fortsätter längs den väg han stakat ut med sitt betänkande.
(Applåder)
