# ID: svediakorp-gov438897
# author: Van Hecke (ELDR). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 347
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Jag vill gratulera Van den Bos till ett mycket balanserat betänkande som ansluter till de senaste årens betänkanden om de mänskliga rättigheterna och tar upp känsliga ämnen som religionsfrihet på ett oerhört nyanserat vis.
Jag instämmer helt och fullt med honom när han uppmanar till en mer konsekvent och sammanhängande människorättspolitik.
Europeiska unionen riskerar när allt kommer omkring att förlora all trovärdighet om den inte lyckas tala med en röst, även när det handlar om strategiskt eller ekonomiskt viktiga länder som Kina eller Ryssland.
Med rätta kritiserar Van den Bos den omfattande politiseringen i det viktigaste forumet för de mänskliga rättigheterna, FN: s kommission för mänskliga rättigheter.
Själv har jag vid två tillfällen besökt denna kommission, och jag kunde aldrig riktigt göra mig fri från intrycket att regeringarna systematiskt går samman för att frikänna varandra.
Mottot tycks vara: om vi skonar andra så löper vi själva ingen risk att bli dömda.
Under de senaste sessionerna i Genève visade det sig än en gång att det är rävarna som måste vakta hönshusen.
Det är högst betänkligt att länder som Libyen, Sudan, Zimbabwe och Kuba spelar en huvudroll i FN: s kommission för mänskliga rättigheter och att dess främsta sponsor, Europeiska unionen, knappast har något inflytande längre.
Således gläder det mig att föredraganden har godkänt mina ändringsförslag på den här punkten.
Å ena sidan måste villkor ställas för medlemskap i FN: s kommission, till exempel att avtal om mänskliga rättigheter skall undertecknas, ratificeras och efterlevas och att besök av en speciell FN-rapportör skall tillåtas.
Å andra sidan måste reglerna för beslutsfattandet ses över, och regeln om att beslut skall fattas enhälligt bör ersättas med en regel om beslut med två tredjedelars majoritet.
Om inte dessa villkor uppfylls bör Europeiska unionen allvarligt överväga att dra sig ur människorättscirkusen.
Annars löper den risken att legitimera kränkningar av de mänskliga rättigheterna i stället för att fördöma dem, och det kan ändå inte vara meningen.
