# ID: svediakorp-gov438894
# author: Nielson (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,303
# sentences: 55
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Jag vill börja med att ge ett erkännande åt Van den Bos för hans utmärkta betänkande.
Europaparlamentets engagemang för mänskliga rättigheter är en livsviktig drivfjäder för EU: s politik, och det finns många tänkvärda inslag i detta dokument.
Kommissionen kommer som vanligt att bemöta alla rekommendationer som är riktade till den skriftligen.
Till att börja med har jag några kommentarer som gäller betänkandets huvudteman - tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet.
Vi har försökt att arbeta med dessa frågor på många olika sätt, först och främst genom vårt arbete inom internationella forum.
Irland lade med stöd från EU fram en resolution om att undanröja alla former av religiös intolerans i FN: s kommission för de mänskliga rättigheterna och i generalförsamlingens tredje utskott, där man uppmanar alla stater att garantera tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet, underlätta deltagande i gudstjänster och bekämpa intolerans.
Det uttalande som EU gjorde om mänskliga rättigheter i världen vid det senaste mötet i kommissionen om de mänskliga rättigheterna understryker de problem som finns i tolv länder, däribland Kina och Iran, när det gäller religionsfrihet eller yttrandefrihet.
För det andra måste vi föra en grundlig dialog med tredje länder.
Dialoger med särskild fokus på mänskliga rättigheter är ett synnerligen värdefullt tillfälle att ta upp denna fråga.
Som exempel kan nämnas att rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) den 18 mars 2003, i samband med utvärderingen av dialogen med Iran, betonade problemen med diskriminering av religiösa minoriteter, framför allt bahai-anhängare, och framhävde behovet av framsteg på områdena åsiktsfrihet och yttrandefrihet.
Även utdömandet av kroppsstraff och de förhatliga steningsdomarna i sharians namn har varit föremål för ingående diskussioner tillsammans med företrädare för Irans regering, domarkår och prästerskap.
Europeiska unionen har med glädje kunnat konstatera att de facto-moratoriet för stening fortfarande gäller.
Jag hoppas att vi kommer att göra fler framsteg tillsammans med våra iranska motparter.
Yttrandefriheten är den fråga som kommer att tas upp till diskussion under nästa rundabordssamtal inom ramen för dialogen om mänskliga rättigheter den 15 och 16 september 2003.
För det tredje ger det europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter ett konkret stöd till olika projekt på området.
Man har givit stöd till kampanjer som syftar till att främja yttrandefrihet - till exempel ett fortlöpande projekt i Asean-länderna -, och yttrandefriheten är även en av de frågor som prioriteras av EIHDR inom de elva länder som man koncentrerar uppmärksamheten till under 2002 och 2003.
Kommissionen gör även omfattande insatser för att skapa en gedigen grund för att få till stånd en effektiv dialog, inte minst i Medelhavsområdet - ett av målområdena för den nya grannskapspolitiken - inför den förestående rapporten från rådgivande arbetsgruppen på hög nivå och Europa-Medelhavsstiftelsen.
Jag noterade att föredraganden hänvisade till Cotonouavtalet.
Denna hänvisning är verkligen på sin plats.
Cotonouavtalet är ett bevis på att det är möjligt att förhandla fram ett omfattande system med så många som 77 länder, men samtidigt visar avtalet att det finns konkreta problem och utmaningar att ta itu med.
Systemet är emellertid intressant.
Jag håller med.
Jag skall nu övergå till människorättsklausulen.
Jag är glad över att parlamentet i sitt betänkande betonar klausulens utsikter att framkalla en positiv förändring av människorättssituationen i tredje land.
Det är också syftet med de nyheter som har införts under den senaste tiden.
I maj förra året inrättades den första arbetsgruppen för styrelsefrågor och mänskliga rättigheter inom ramen för samarbetsavtalet med Bangladesh, där man under det första mötet tog upp en rad olika frågor såsom dödsstraffet och rättsväsendet.
Kommissionens meddelande om stärkande av EU: s åtgärder för mänskliga rättigheter och demokratisering i samarbete med Medelhavsparterna skapar förutsättningar för liknande initiativ inom ramen för associeringsavtalen med Medelhavsländerna, där man kan ta upp en rad frågor - såsom ett systematiskt medtagande av mänskliga rättigheter och demokratifrågor på associeringsrådens dagordning och i de nationella handlingsplanerna för mänskliga rättigheter - med syfte att åstadkomma förändringar med stöd av klausulen.
För att övergå till FN: s kommission för de mänskliga rättigheterna medför klausulen inte bara ett engagemang i mänskliga rättigheter på nationell nivå utan förpliktigar även EU och tredje länder att främja och skydda mänskliga rättigheter på den internationella arenan.
Med detta kommer jag in på FN: s kommission för de mänskliga rättigheterna.
Van den Bos tillstår i sitt betänkande att det finns en hög grad av överensstämmelse mellan de prioriteringar som Europaparlamentet har identifierat inför UNCHR: s 59: e session och EU: s åtgärder inom detta forum.
Detta är glädjande med tanke på att EU: s inflytande blir oerhört mycket större om man lyckas tala med en mun.
Jag delar emellertid de farhågor som framförs i betänkandet om UNCHR: s inriktning och behovet av att anstränga sig till det yttersta för att se till att kränkningar av de mänskliga rättigheterna behandlas på ett effektivt sätt.
EU har händerna fulla: endast 47 stater har utfärdat en stående inbjudan till UNCHR: s tematiska förfaranden - varav 28 är EU: s medlemsstater, anslutningsländer eller kandidatländer.
Dessutom har 80 stater ännu inte ratificerat alla de sex viktigaste människorättsinstrumenten.
EU har fått en god start i sina ansträngningar för att förbättra genomslagskraften hos de åtgärder man vidtar inom UNCHR.
Under årets session lyckades man till exempel att slutföra utkasten till EU: s initiativ i ett tidigare skede, vilket innebar ett större utrymme att bedriva lobbyverksamhet visavi tredje land.
Även finansieringen från EIDHR har spelat en viktig roll, och den sista tiden har man drivit projekt med syfte att stödja det arbete som bedrivs av människorättsorganisationer och flera FN-rapportörer.
Dessa insatser kommer att fortlöpa med vetskapen att det bara är möjligt att åstadkomma de nödvändiga förändringarna om man samordnar alla resurser som står till EU: s förfogande.
Slutligen vill jag anföra två kommentarer.
Den första kommentaren gäller barn i konfliktsituationer, en fråga som redan har berörts.
Vi försöker göra allt som står i vår makt för att ändra den rådande situationen, men det är ytterst svårt att komma i kontakt med Guds motståndsarmé i norra delarna av Uganda.
Det är nära nog omöjligt att åstadkomma någonting meningsfullt på fältet eftersom det inte finns något samhälle utanför konflikten som kan tjäna som en utgångspunkt för åtgärder.
Konflikten dominerar hela landet.
Men på platser där konflikten är avslutad, såsom i Sierra Leone, har vi lyckats tämligen väl med att återanpassa barnen till samhället och liknande insatser.
Den andra kommentaren från min sida har att göra med tortyr.
Vi kan ge stöd till rehabiliteringscenter.
Med hjälp av detta instrument kan man också fortsätta att fästa allmänhetens uppmärksamhet på tortyrfrågan.
Den dokumentation vi får från dessa centrer är ett oundgängligt element i våra försök att ta gripa oss an de problem vi står inför och ta itu med de fruktansvärda regimer som utövar tortyr.
Så det handlar inte bara om att hjälpa dem som har utsatts för tortyr.
Insamlandet av fakta är ett sekundärt resultat av denna verksamhet i rehabiliteringscentren, och även detta är ett kraftfullt instrument som vi är stolta över att finansiera.
Vi kommer även fortsättningsvis att vara en aktiv givare av stöd på detta område, eftersom det utan tvekan ger mer kraft åt de insatser vi måste prioritera högt.
Jag vill än en gång tacka er för detta uttömmande betänkande.
Vi kommer att anstränga oss till vårt yttersta för att komma med ett direkt gensvar.
