# ID: svediakorp-gov438892
# author: Van den Bos (ELDR) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 873
# sentences: 54
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) När det gäller de mänskliga rättigheterna i världen borde Europeiska unionen spela en huvudroll.
Vi är när allt kommer omkring ett värdebaserat samfund och en viktig ekonomisk aktör, men kommer tyvärr tillkorta.
Europeiska unionen saknar inte goda avsikter och politiska föresatser.
Det finns emellertid en stor klyfta mellan ord och handlingar.
Kritiken riktar sig framför allt mot medlemsstaterna och handlar om inkonsekvens och bristen på kraftfullt agerande.
Rådet erkänner tillkortakommandena och har uttryckligen lovat förbättringar, hittills dock med få påtagliga resultat.
Den politiska dialogen med tredje länder är fortfarande fri från förpliktelser.
Så länge ekonomiska eller strategiska intressen väger tyngre för oss än mänskliga rättigheter kan man fortsätta att föra en dialog i det oändliga, men då är det självfallet inte mycket som förändras.
Konkreta målsättningar måste utvecklas, och de berörda regeringarna måste ta sitt ansvar.
Inte bara sanktioner, utan också positiv stimulans kan bidra till framsteg.
Vilka möjligheter ser rådet och kommissionen till att förbättra dialogerna?
Rådet har skyldighet att samråda med parlamentet och beakta dess ståndpunkter på det utrikespolitiska området.
I praktiken blir det tyvärr inte mycket av med det, något som vi i kammaren självfallet anser är oacceptabelt.
Europeiska unionens roll i världen berör de europeiska medborgarna och således också deras företrädare.
Framgångar eller misslyckanden utanför Europeiska unionen får återverkningar i många sektorer i Europeiska unionen.
Enligt mina efterforskningar var det bara vid ett enda tillfälle under förra året som rådet diskuterade en resolution om mänskliga rättigheter från vårt parlament.
Av alla våra skriftliga frågor besvarades inte en enda i tid.
Jag välkomnar det faktum att rådet i år är närvarande under denna debatt, i egenskap av Antonioni.
Låt detta vara början på en ny, konstruktiv, intensiv förbindelse.
Jag skulle vilja be kommissionen om en långsiktig programplanering och en systematisk konsekvensbedömning av projekten.
Jag skulle också vilja uppmana kommissionen att slutföra de interna reformerna, att investera i personalutbildning och på ett balanserat sätt finansiera bekämpning av tortyr och rehabilitering av tortyrens offer.
För vår egen del kan det hända att vi som parlament är mycket aktiva när det gäller att fördöma många kränkningar av de mänskliga rättigheterna överallt i världen, men vi ägnar inte tillräckligt mycket uppmärksamhet åt vad som händer därefter.
Vi måste organisera vårt arbete på så vis att vi fortsätter att följa den situation för de mänskliga rättigheterna som diskuterats och om så är nödvändigt slå larm igen.
Vidare uppmanar jag i mitt betänkande till särskild uppmärksamhet för religions- och samvetsfrihet samt missbruk av religioner för politiska syften.
Ännu i dag förtrycks religioner över hela världen.
Hälften av världens befolkning lever i länder där religionsfriheten är begränsad.
Dessutom är det särskilt oroande att kränkningar av de mänskliga rättigheterna äger rum i stor skala i religionens namn.
Ser man till den period som har undersökts så är nära hälften av de våldsamma konflikterna av religiös karaktär.
Under det senaste decenniet utövas religioner alltmer intensivt, men tyvärr inte enbart på ett fredligt sätt.
Radikalismen ökar inom alla stora världsreligioner.
Orsaken till detta går till stor del att finna i globaliseringen.
Revolutionen i fråga om globala kontakter leder inte omedelbart till större förståelse och respekt trossamfund emellan.
Människor känner sig tvärtom hotade av något de betraktar som ett angrepp mot deras egna normer och värderingar.
Radikalismen är också en följd av det utbredda missnöjet bland många unga människor.
Oansvariga ledare exploaterar detta missnöje, ibland med hjälp av betydande ekonomiska resurser och terroristnätverk.
Konflikter mellan religioner, och inom religioner, utgör ett mycket allvarligt hot mot de mänskliga rättigheterna och världsfreden.
Dessutom föreligger det en risk för att de religiösa konfrontationerna utanför Europa får genomslag i vårt eget mångreligiösa samhälle.
Med tanke på hur allvarligt hotet är, är det av största vikt att Europeiska unionen kartlägger problemet och utarbetar en handlingsplan.
Kommissionsordförande Prodi har redan tagit initiativ till det.
Vad anser kommissionen och rådet?
Vad tycker de om de konkreta rekommendationer som jag har lagt fram i mitt betänkande?
Slutligen, herr talman, två teman som också ligger mig varmt om hjärtat.
Det avskyvärda kastsystemet.
Över hela världen blir varje dag över 260 miljoner människor offer för diskriminering, våld och exploatering enbart på grund av sitt ursprung.
Europeiska unionens politiska linje borde vara att verka för att avskaffa sådana omoraliska sedvänjor.
Barn.
Överallt i världen exploateras barn; de försummas eller utsätts för våld.
Över 300 000 unga människor tar just nu aktivt del i väpnade konflikter.
Var tredje sekund dör ett barn av undernäring.
Om Europeiska unionen vill föra en fullvärdig utvecklingspolitik så måste barnet stå i centrum.
Slutligen, herr talman, för Europeiska unionen som ett värdebaserat samfund och en ekonomisk makt rimmar det illa att vara blygsam när det gäller de mänskliga rättigheterna.
Vi i Europeiska unionen måste våga sticka ut hakan; offren väntar otåligt på att vi gör det.
(Applåder)
