# ID: svediakorp-gov438867
# author: Patten (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,604
# sentences: 65
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill börja med att ansluta mig till Frattinis vältaliga kommentarer och hylla det mod och engagemang som Sergio Vieira de Mello och hans personal har uppvisat.
Jag är säker på att hela parlamentet är av samma uppfattning.
Jag råkade känna Sergio väl, och vi träffades första gången när vi arbetade tillsammans under fem års tid då han arbetade för UNHCR och jag hjälpte honom att ta itu med problemet med illegala vietnamesiska gästarbetare i Hongkong.
Därefter var han FN: s särskilda sändebud i Kosovo, och helt nyligen upplevde han en mycket framgångsrik ämbetstid som FN: s sändebud i Östtimor.
Han var en framstående internationell tjänsteman - en man med integritet, engagemang och klokhet, och han var ett fantastiskt och galant bevis för att internationella byråkrater inte behöver vara tråkiga.
Han hade en fantastisk glöd som gjorde honom till en ytterst sympatisk samtalspartner och kamrat.
Därför bringar vi i varmaste ordalag honom vår hyllning.
Som Frattini sade var bombdådet den 19 augusti 2003 på ett sätt ett förfärligt angrepp på alla oss som betraktar internationellt samarbete med stöd av FN som det bästa sättet att lösa världens mest svårbehandlade problem.
Liksom ministern är även jag glad över att säkerhetsrådet nu har beslutat att attacker mot Förenta nationerna och mot humanitära organisationer skall betraktas som krigsförbrytelser.
Händelserna i Irak är ytterligare ett tungt vägande argument för inrättandet av en internationell brottmålsdomstol.
Jag såg fram mot att arbeta tillsammans med Sergio och hans arbetslag i Irak.
Hans inverkan på övergångsprocessen var tydligt märkbar redan efter två månader.
Han fick motta hyllningar från många håll.
Även Richard Holbrooke, Förenta staternas tidigare FN-ambassadör, hyllade honom, och särskilt välförtjänt var hans påminnelse om hur värdefullt Vieira de Mellos arbete var för världens alla länder, inbegripet världens enda supermakt.
Den avgörande betydelse som FN: s arbete spelar är förklaringen till varför de ansvariga för den hemska attacken valde just FN: s högkvarter i Bagdad som måltavla.
Genom att skapa kaos hoppas mördarna att övergångsprocessen och arbetet med att bygga upp Iraks demokrati skall misslyckas.
Det fruktansvärda bombdådet mot en moské i Najaf förra fredagen, där man använde sig av samma vapenförråd för att uppnå exakt samma tragiska resultat, är ytterligare ett bevis för vilka metoder dessa våldets män använder sig av och vilka syften de eftersträvar.
Så jag hoppas att vår debatt i dag kan skicka ett klart och tydligt budskap till dem.
Oavsett vilka skiljaktigheter vi haft tidigare är det, hur betydelsefulla de än må vara, liten mening med att lägga tonvikten på dem när ett välmående, stabilt och demokratiskt Irak står på spel.
Vi bör alla anstränga oss för att förverkliga detta mål.
Jag har inte för avsikt att i dag upprepa gamla argument och ståndpunkter, även om jag är fullt medveten om att många av dem som uttryckte tvivel och kritik här i parlamentet och i de politiska institutionerna i det land som jag har mest ingående kunskaper om inte anser - för att uttrycka det milt - att händelseutvecklingen har motbevisat dem.
Den fråga vi har att ta ställning till är inte om vi bör delta i återuppbyggnaden av Irak, utan hur vi skall göra det och vad som krävs för att våra insatser skall krönas med framgång.
Som vi lärt oss från tidigare exempel på återuppbyggnad av nationer är det nödvändigt med säkerhet.
Jag vill i förbifarten även tillägga att vi inte ens kommit i närheten av att lösa problemen i Afghanistan, ett annat land där regimskiftet har visat sig vara betydligt mer okomplicerat än skapandet av en pluralistisk nation.
Om man vill nå framgång måste man även vara medveten om att de icke-militära åtagandena för säkerhet och återuppbyggnad måste vara lika omfattande eller, på längre sikt, mer omfattande än de militära.
Detta förutsätter ett oavbrutet politiskt och ekonomiskt engagemang för att minska klyftan mellan retorik och verklighet.
Det går inte att skapa ett modernt, demokratiskt och öppet samhälle för ett billigt pris.
Det krävs internationella åtaganden genom Förenta nationerna och dess organ.
Om vi eftersträvar största möjliga internationella inblandning måste vi ta hänsyn till den uppfattning som de flesta länder har när det gäller att få till stånd ett engagemang som är effektivt och fungerar.
Som den internationella krisgruppen nyligen påpekade i en av sina tankeväckande och välunderbyggda analyser kräver detta ett tidigt och konkret engagemang från irakierna själva.
Vad har då kommissionen gjort för att underlätta denna process?
Vår första prioritering var att tillhandhålla humanitärt stöd.
I detta sammanhang vill jag ge mitt erkännande åt ECHO som fortsatte med sin verksamhet i Irak både före och under krisens gång och inte lät sig avskräckas av den militära konflikten och den senaste tidens attacker mot biståndspersonal.
Parlamentet bör vara stolt över det arbete som ECHO uträttar på ett både professionellt och modigt sätt.
Vid sidan om dessa viktiga insatser har kommissionen utarbetat förslag till en europeisk hållning när det gäller återuppbyggnadsarbetet i Irak, i enlighet med de önskemål som framfördes vid Europeiska rådet i Thessaloniki.
Vi är beredda att hjälpa till om och när de säkerhetsmässiga förutsättningarna så tillåter, förutsatt att det finns en adekvat multilateral ram för våra bidrag som är skild från, men ändå samordnar sitt arbete med, koalitionens provisoriska myndighet.
Detta budskap har jag personligen fört fram under sommarens möten med Förenta staternas utrikesminister Colin Powell och hans statssekreterare Alan Larson.
I denna fråga har min hållning varit mycket konsekvent, och jag tror inte att detta ställningstagande har varit vare sig otillbörligt kontroversiellt eller orimligt.
Låt mig ge ett exempel på hur den politiska verkligheten ser ut.
Jag tror inte att parlamentet skulle ge sitt stöd till något annat tillvägagångssätt.
Men jag kan ta fel.
Det är möjligt att mitt politiska omdöme sviktar.
Men jag tror inte att så är fallet.
(Utrop från Cohn-Bendit)
Jag är tacksam för min kollegas stöd!
Kommissionens tjänstemän har under sommaren ingått i Världsbankens och FN: s delegationer med uppgift att kontrollera det internationella biståndsbehovet, och jag vill här offentligt uttrycka min tacksamhet gentemot dem för deras vilja att utföra detta arbete under svåra säkerhetsmässiga förhållanden.
Detta särskilt med tanke på att två personer ur vår personal inom loppet av några minuter omkom under attacken den 19 augusti.
Vid sidan om detta oumbärliga arbete för att utvärdera stödbehovet har kommissionen och ordförandeskapet varje vecka deltagit i telekonferenser inom ramen för en kärngrupp tillsammans med Förenta staterna, Japan, Förenade arabemiraten, Världsbanken, Internationella valutafonden och UNDP.
Denna kärngrupp anordnar i dag ett vanligt arbetsmöte i Bryssel för att förbereda den givarkonferens som skall äga rum före slutet av 2004.
Konferensen kommer att gå av stapeln i Madrid den 23-24 oktober 2003, och Spanien har nu anslutit sig till gruppen i egenskap av värdnation.
Detta välkomnar jag varmt, och jag har försäkrat den spanska regeringen om att kommissionen kommer att göra allt som står i dess makt för att se till att konferensen blir en framgång.
Alla medlemmar i kärngruppen har enats om att vi inte kan tillåta att tidsplanen drabbas av förseningar på grund av våldsdåd.
Men jag kan inte låtsas som om attacker av den typ vi nu upplever inte kommer att påverka de internationella ansträngningarna för att få till stånd en återuppbyggnad.
Vi kommer i Madrid att tvingas diskutera vilka specifika insatser vi och andra kan göra för att förverkliga en återuppbyggnad i en tid då det är mycket osäkert vilka åtgärder som faktiskt kan genomföras i praktiken.
Det är mot denna bakgrund som jag har tagit kontakt med ordförandena för de berörda utskotten för att försöka utröna vilka budgetmässiga konsekvenser detta får under 2003-2004, och i går hade jag ett givande möte tillsammans med budgetföredragandena för de berörda utskotten.
Jag är övertygad om att kammaren kommer att ha förståelse för att vi under dessa svåra omständigheter ännu inte har börjat diskutera siffrorna mer i detalj, men oavsett vilket resultatet av uppskattningen blir vet vi att behovet är stort.
Vi måste som alltid verka inom ramen för den befintliga budgeten.
Den hårda läxan har jag tvingats lära mig oavsett vilka politiska invändningar jag haft från tid till annan.
Och samtidigt måste vi kunna tillmötesgå de förhoppningar och behov som finns på andra håll i världen, till exempel i Afghanistan och Palestina, där behoven knappast kommer att minska.
När vi lägger fram vårt förslag är det ni i budgetutskottet som har att fatta beslut om huruvida vi har lyckats åstadkomma en rimlig balans.
Jag hoppas verkligen att vi alla har lärt oss en läxa om Irak, även om våra lärdomar har varit både kostsamma och smärtsamma.
Jag hoppas att vi i Europa nu inser att Europeiska unionen är ojämförligt mer effektiv när vi samarbetar, framför allt när det gäller de stora politiska dagsfrågorna.
Om vi kan samarbeta nu när det gäller Bagdad och Basra och de övriga frågorna kanske vi kan bidra till att se till att undanröjandet - och vi är alla överens om att det åtminstone är ett positivt resultat - av en ondskefull diktator leder till ett bättre liv för Iraks befolkning.
(Applåder)
