# ID: svediakorp-gov438866
# author: Frattini (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,126
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Bristen på säkerhet och de allvarliga attentat som fläckar Irak med blod ger anledning till mycket stor oro.
Tyvärr drar de också uppmärksamheten inte bara från det pågående återuppbyggnadsarbetet och de nödvändiga åtgärderna för en snabb återgång till normalitet, utan också från de många tecknen på en genuin förnyelse: offentlig debatt, religionsfrihet, institutioner som representerar en första, om än blygsam demokratisk struktur och försöken att återupprätta lika möjligheter och rättigheter.
De allra senaste tragiska händelserna bekräftar att kampen mot terrorismen och ansträngningarna att skapa säkerhet och stabilitet i Irak måste fortsätta att vara en prioritet för alla länder och för det internationella samfundet.
Våra fiender är de som kämpar mot moderationens förespråkare och mot beslutet att anta en ny och svår utmaning: de som slog till mot Sergio Vieira de Mello för att han arbetade för en god sak, för att han lade ned sin kraft på att få landet på fötter igen.
De som dödade honom är allas våra fiender, fiender till strävan att bygga upp ett demokratiskt Irak.
Uppgiften att återuppbygga Irak och återföra landet till normalitet är därför hela det internationella samfundets angelägenhet, och Europeiska unionen varken får eller kan smita från sitt ansvar.
Stödet till detta mål måste därför öka.
Återupprättandet av lag och ordning sätter stor press på koalitionens styrkor, men nu måste vi förstärka solidariteten så att allt fler länder skall kunna samarbeta för att återupprätta säkerheten.
Efter det fega terrordådet mot Förenta nationerna i Bagdad den 19 augusti, som krävde oskyldiga offer bland de som tjänade fredens sak, däribland Sergio Vieira de Mello som jag nyss nämnde, efter det blodiga attentatet i Najaf den 29 augusti, har vi alla en skyldighet att ytterligare öka våra ansträngningar i arbetet för en politisk, civil och social och ekonomisk återuppbyggnad av Irak.
Särskilt hävdar vi att Förenta nationerna borde spela en allt mer central roll och ytterligare förstärka sitt mandat i denna svåra efterkrigsfas.
Ordförandeskapet hoppas därför att man under de kommande veckorna får en bred majoritet i säkerhetsrådet för ett större FN-engagemang i Irak, och tillsammans med huvudaktörerna i det internationella samfundet gör vi allt vi kan - jag gör personligen allt jag kan - för att nå detta viktiga mål.
Alla försök att splittra det internationella samfundet eller spräcka sammanhållningen kommer att misslyckas, eftersom det ligger i allas intresse att återuppbyggnaden av Irak blir en framgång.
Vi måste främja utvecklingen av multilateralism, ett multilateralt tillvägagångssätt att lösa kriser, som är effektivt och kan generera lösningar.
Ordförandeskapet gör sitt yttersta för att åstadkomma detta.
Vi välkomnade antagandet av säkerhetsrådets resolution nr 1500 och ser detta som ett särskilt viktigt framsteg, eftersom resolutionen tillerkänner den irakiska regeringen en avgörande roll vid upprättandet av nya institutioner i Irak.
Resolutionen ger FN ett specifikt mandat med uppgift att stödja återuppbyggnadsarbetet.
Vi - även jag personligen - hyser stort förtroende för FN: s roll, ett förtroende som bekräftats under de senaste veckorna av FN: s personal som visat sig ytterst professionell och kompetent, en kompetens som skulle kunna utnyttjas ännu mer när det gäller att leda den irakiska återuppbyggnaden.
Ordförandeskapet är därför övertygat om att hela det internationella samfundet måste samarbeta för att ge det irakiska folket en framtid i fred och trygghet om vi skall nå målet att skapa ett fritt och demokratiskt Irak.
Givarkonferensen som skall hållas i Madrid den 24 oktober kommer att bli ett bra tillfälle att befästa denna internationella sammanhållning, under förutsättning att - här vädjar jag enträget till de deltagande länderna - att så många länder som möjligt är generösa och vill hjälpa till.
Gud hjälpe oss om givarkonferensen för Irak blir ett misslyckande!
Det är viktigt att se till att de internationella organen får en tydlig roll i den ekonomiska och sociala återuppbyggnaden.
Återuppbyggnaden bör ske inom tydliga ramar som anger formen för de olika ländernas och internationella organisationernas deltagande.
Men det är lika viktigt att det inte, i väntan på förutsättningarna för en sådan gemensam ram, saknas bidrag från ett stort antal länder som är villiga att bidra till återuppbyggnaden av Irak.
Herr talman, mina damer och herrar!
Vi måste därför lägga oss vinn om att se till att givarkonferensen gör det möjligt för oss att skapa en övergripande ram för det som krävs för att bidra till landets återuppbyggnad.
Ordförandeskapet anser att Europa, som redan tydligt har angett sin vilja att delta i återuppbyggnaden av Irak, här har ett värdefullt tillfälle att utnyttja sina resurser och sin erfarenhet.
Vårt engagemang i återuppbyggnaden får inte begränsas till säkerheten, utan måste utsträckas till den humanitära sektorn, sociala tjänster, hela det irakiska folkets behov och, sist men inte minst, till kulturen.
Vi måste därför återställa infrastrukturen och transportnäten, och ge all hjälp som krävs, men också - eller snarare först och främst - upprätta en institutionell ram för ett framtida demokratiskt Irak, återuppbygga utbildningssystemet, skolan och den akademiska världen.
Återuppbyggnaden får inte och bör inte vara ett rent tekniskt ingenjörsarbete på det sociala området.
Den måste bli drivkraften i en fredlig samlevnad, och vi måste därför, förutom att återställa ordningen, främja spridningen av en liberal kultur.
När väl en fullständig säkerhet har återställts kommer det att bli möjligt att börja lägga grunderna för ett civiltsamhälle som bygger på frihet och ömsesidig tolerans, vilket kan tjäna som utgångspunkt för Europa att bygga relationer som präglas av samarbete och solidaritet.
Dessa är de stora olösta problem där Europa måste visa sin förmåga att lämna ett politiskt bidrag, att ingripa konkret som en enda enhet med förmåga att ta ett direkt ansvar när det gäller att skapa säkerhet, med förmåga att lägga tyngdpunkten på en kultur med allt större demokrati och att fokusera på dess samband med säkerhetsfrågan - en demokratisk kultur som kan föra en dialog med olika etniska och religiösa gruppers världar och traditioner.
Att återuppbygga Irak är något vi både kan och måste göra.
Det är en plikt som vi inte kan undandra oss, inte bara mot bakgrund av Europas stolta tradition av fredsarbete, solidaritet och stöd till människor i nöd, utan också - och inte minst - för att Europa kan och måste göra sin del för att ge FN ett starkt mandat, för att återupprätta stabiliteten i Irak och det irakiska folkets hopp.
(Applåder)
