# ID: svediakorp-gov438803
# author: Giscard d'Estaing (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 3,175
# sentences: 149
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Mitt svar skall bli kortfattat, eftersom jag tror att ni nu har andra frågor på föredragningslistan.
Förebrå mig därför inte efteråt för att jag inte utvecklar frågorna tillräckligt.
Se det i stället som en artighetsgest med hänsyn till ert arbete i kammaren.
Herr ordförande Fini!
Jag vill tacka er för två saker.
För det första för ert bidrag till konventets arbete, eftersom ni har deltagit väldigt aktivt.
Ni är vice premiärminister i er regering, ni kom till alla sammanträden, ni satt kvar på er plats, ni har lyssnat, ni har tagit till orda när det varit er tur, ni har - tillsammans med andra, förstås - varit en exemplarisk ledamot i konventet.
Jag vill också tacka er för att ni - givetvis på det italienska ordförandeskapets vägnar - har godkänt förslaget i dess helhet och för att ni har framhållit att det faktiskt är ett koherent förslag.
Detta är en central fråga.
Vi har nyss hört - och jag skall återkomma till detta - förslag till partiella ändringar.
Nackdelen med dessa partiella ändringar är emellertid att de rubbar en balans som vi med stor noggrannhet har byggt upp tillsammans för att det i förslaget finns en sammanhållning - för att använda ert eget uttryck - som inte får snedvridas.
Därför måste balans förbli vår referenspunkt.
Ni har godkänt idén - som tagits upp av ett antal konventsledamöter, i synnerhet av er landsman - med arbete som är öppet och genomblickbart.
Jag hoppas att denna konstitutionella debatt i förhållande till pressen och den allmänna opinionen - och jag svarar här Pasqua - verkligen skall bli en öppen debatt.
Vad jag skulle vilja be er om är inte att montera ned någonting, inte att svika och samtidigt inte att inta en negativ hållning, eftersom det självfallet inte räcker.
Snarare är det nödvändigt att gå i täten.
De stora ögonblicken med politisk spänning är sådana som innehåller framsteg snarare än upplösning.
Vid vårt senaste sammanträde i vårt konvent var det dessutom så att - ganska märkligt, eftersom ingen förväntade sig någon explosion av politiskt känslosvall - de som var närvarande där på alla bänkarna, från ett flertal olika politiska läger, hade slutit sig samman på grund av känslan som fanns där om att det nya enade Europa kanske hade en möjlighet att rycka fram.
Herr Frattini!
Ni kommer givetvis att ha ett omfattande tekniskt arbete att göra under denna regeringskonferens.
Jag tror att era tre principer är riktiga.
Håll er därför till era tre principer: respekt för tidsplanen och respekt för vad ni mycket träffande kallade den fond av kunskap som konventet har samlat ihop, nämligen det stora arvet som våra 1 800 inlägg utgör.
Det är nödvändigt att använda dem, och därför består uppgiften i att förbättra och komplettera dem.
Förbättra - ja, komplettera - ja.
Sätta frågetecken för - definitivt nej!
Herr kommissionsordförande!
Vi har haft våra debatter.
När vårt arbete var nästan slutfört besökte jag, för övrigt på mitt eget initiativ, er i Bryssel för att få del av era personliga reaktioner på vad vårt dokument innehöll.
Ni angav att denna kompromiss var ofullständig.
Vi får se vad som kommer att läggas till, för om man skär ned kompromissen radikalt kommer den att bli ännu mer ofullständig.
Ni är själva parlamentsledamöter från alla medlemsstater, gamla som nya.
Det måste betonas nu att det faktum att vi i konventet nådde fram till en kompromiss som endast sex personer reserverade sig emot betydde att kompromissen var nära nog fullkomlig.
Ni tog upp frågan om omröstningar med kvalificerad majoritet.
Först vill jag säga att jag, närhelst någon under konventets arbete begärde omröstning med kvalificerad majoritet, brukade fråga vilken typ av kvalificerad majoritet som begärdes.
Denna fråga har inte tagits upp.
Det finns nämligen två system med omröstning med kvalificerad majoritet.
Vi har Nice-systemet, som grundar sig på en tabell, och vi har systemet i förslaget till författning som grundar sig på en dubbel majoritet: en majoritet av staterna och en majoritet av den företrädda befolkningen, som vi har fastställt till 60 procent.
Man måste därför precisera vilken typ av kvalificerad majoritet man talar om.
Man säger till oss att vi borde ha gått längre i den svåra debatten om antalet frågor som skall omfattas av beslut med kvalificerad majoritet.
Vi har i själva verket fördubblat antalet och har faktiskt inte kunnat anta en generell regel till följd av hinder som har varit oöverstigliga för den ena eller den andra gruppen.
Jag skulle vilja nämna skattefrågorna.
Sex medlemsstater som deltog i konventet gjorde skattefrågorna till ett oöverstigligt hinder.
Vi debatterade med dem.
Jag besökte London två gånger för att träffa den brittiske premiärministern.
Vi pratade om saken med våra övriga kolleger, eftersom det som ni vet finns andra medlemsstater som hade stora förbehåll om skattefrågan.
Jag hoppades in i det längsta att vi skulle kunna införa beslut med kvalificerad majoritet för beskattningen av marknaden, eftersom den är väldigt nära kopplad till den gemensamma marknadens funktion.
Till sist kunde vi i viss mån göra framsteg, eftersom vi föreskrev beslut med kvalificerad majoritet för administrativt samarbete och för bekämpningen av skattefusk och skatteflykt.
Vi kunde inte komma längre med samförstånd som grund.
Herr kommissionsordförande!
Vi får se om något ytterligare framsteg görs när det gäller enhällighet.
Jag skulle vilja påminna er om en central nyhet som det inte har talats så mycket om, nämligen innehållet i vår artikel om övergången från enhällighet till beslut med kvalificerad majoritet.
Detta är en mycket viktig punkt, eftersom vi har infört en bestämmelse som med tiden möjliggör övergång till beslut med kvalificerad majoritet.
Jag skulle vilja hänvisa er till artikel 24.3, som ger oss möjlighet att i framtiden - det säger jag också med adress till Barón Crespo - göra vad vi så långt som möjligt har försökt åstadkomma i författningen.
Europeiska rådet kommer att, såsom särskilt anges fördraget, kunna fatta enhälliga beslut om att överföra ett antal ramlagar eller europeisk lagstiftning till området med beslut med kvalificerad majoritet.
Vad ni med andra ord försöker uppnå genom förhandlingar kommer rådet att kunna åstadkomma genom att utöva sina befogenheter enligt artikel 24.4 och 24.5.
Jag talar inte om kommissionens sammansättning.
Herr Prodi!
Jag vill bara till er säga att jag här har de ändringsförslag som har ingivits.
Konventet är känner väl till de förslag som ni alldeles nyss lade fram.
De har varit föremål för debatter inom konventet.
De nya medlemsstaterna, vilka som man kan förstå till en början var mycket noga med att det skulle finnas lika många kommissionsledamöter som medlemsstater - något som leder till siffror som inte alls motsvarar antalet uppgifter som kommissionen skall ansvara för - accepterade för övrigt, så som vi föreslog, att reformen inte skall börja tillämpas förrän 2009.
Med andra ord kommer alla nya länder att ha kommissionsledamöter för perioden 2005-2009.
De kommer att få samma förutsättningar när det gäller att bilda ett verkligt europeiskt kollegium vars sammansättning kommer att återspegla det antal uppgifter som skall utföras av kommissionen och det antalet ledamöter som, med ordföranden Jacques Delors ord, gör det möjligt att behålla dess karaktär av kollegium.
Slutligen talade ni om naturkatastrofer.
På initiativ av den arbetsgrupp som leds av kommissionär Barnier införs genom artikel 42 i författningen en möjlighet att visa europeisk solidaritet i samband med naturkatastrofer.
Bara några ord om problemet med förfarandet för översyn, som har tagits upp av andra talare.
Ett antal konventsledamöter - för att inte säga ett stort antal av dem - skulle ha velat att det hade varit möjligt att behandla denna fråga, eftersom förfarandet för översyn kommer att vara detsamma som fastställs i fördragen.
Det är uppenbart att det inom ramen för en författning finns ett internt förfarande för översyn vid sidan av den vanliga gången med fördrag och med tjugofem eller tjugosju ratificeringar.
Vi hade inte mandat att behandla denna fråga, men problemet är fortfarande olöst, och jag har en känsla av att det under kommande år - kanske inte inom de kommande 30 åren, men förvisso under kommande år - blir nödvändigt att behandla frågan om ett förfarande för konstitutionell översyn.
Med den nuvarande politiska situationen i Europa tror jag att det skulle vara orealistiskt att tänka sig att man kan strunta i medlemsstaternas åsikt.
Men på samma sätt som övergången från enhällighet till beslut med kvalificerad majoritet har genomförts kommer det en tid då ett nytt förfarande kommer att behövas i det här avseendet.
Jag kommer nu till parlamentsledamöternas inlägg.
Jag vill tacka Iñigo Méndes de Vigo både för hans arbete i konventet och för hans vision av den roll han vill att Europaparlamentet skall spela, vilken roll som konventet verkligen inte kommer att kunna spela, men som parlamentet är i stånd att åtaga sig.
Till sist vänder jag mig till er, Klaus Hänsch.
Till Poettering vill jag säga att han kommer från ett land som har tillfört musiken mycket.
På en konsert - jag hade tillfälle under konventet i Bryssel att höra Berlins filharmoniska orkester - brukar orkesterledaren uppmana publiken att applådera musikerna.
Han ber musikerna att resa sig så att publiken kan applådera dem.
Det är därför jag vill jag tacka er för de komplimanger ni givit mig, men jag skulle vilja dela dem med konventsledamöterna.
Det dokument som jag i dag lägger fram för er är ett kollektivt snarare än ett individuellt arbete.
Det är frukten av en gemensam insats.
Herr Poettering!
Vi har omsorgsfullt behandlat frågan om befogenheter, befogenheternas stabilitet och kontrollen av subsidiariteten.
Begäran om att denna fråga skulle behandlas var särskilt uttalad i de EU-länder som har en federal uppbyggnad.
Det har därför särskilt framhävts av de tyska konventsledamöterna, och även av våra spanska partner.
Barón Crespo, som talar EU: s alla språk - något som självklart underlättar debatterna - påpekade med rätta att vårt försök är ett första försök att bygga en demokrati som sträcker sig bortom nationalstaten.
Det är således en originalkonstruktion, och de som säger att det skulle räcka med att kopiera nationalstatens institutioner misstar sig, eftersom nationalstatsmodellen inte skulle kunna göra det möjligt för oss att hantera problemet med den dubbla legitimiteten med medlemsstaterna och med befolkningarna.
Ni ville ha en öppen IGC, eller regeringskonferens.
Jag tror att varenda en här, och i synnerhet ordförandeskapets företrädare, instämmer i att man vill besvara er önskan välvilligt.
Genom en ödets nyck sitter Watson bredvid Poettering.
Tack vare mina erfarenheter kan jag dela båda deras kultur, och jag tackar Watson för bidraget från hans grupp, i vilken flera inflytelserika ledamöter i konventet ingick, bland dem för övrigt Duff, som har varit en av de mest aktiva med att föra vårt arbete framåt.
Herr Wurtz!
Era citat från vårt dokument valdes särskilt för att visa att, som ni sade, dokumentet i viss mån konstitutionaliserar det liberala ekonomiska systemet i Europa.
Men om ni tar artikel 3 om EU: s mål, som vi har debatterat ingående, vad är det då vi läser?
Vi läser för det första att EU är ett område för frihet för personer, ett område för frihet i termens ekonomiska betydelse med just de fyra friheter som föreskrivs i grundfördragen.
Men vi vill till EU: s mål lägga en social marknadsekonomi, mycket konkurrenskraftig och som syftar till full sysselsättning och sociala framsteg.
Vi förutser att unionen skall bekämpa social utestängning och diskriminering, främja jämställdhet mellan män och kvinnor - något som är en central fråga i våra dokument - samt skydda barns rättigheter.
Jämsides med den ekonomiska friheten, som är en rumslig frihet, beskrivs därför omsorgsfullt sociala mål i författningen.
Ni talar om artiklar som handlar om EU: s politik och säger att en del av dem är hemliga.
De är inte hemliga, men de måste översättas.
Vi kommer i slutet av månaden att lägga fram samtliga våra dokument översatta till EU: s framtida 22 språk.
Detta är förklaringen till att vi inte har kunnat lägga fram dem så snabbt.
Hur det än är med den saken har artiklarna i fråga inte ändrats.
Det är artiklarna från fördragen, eftersom vi inte hade något mandat att ändra dem förutom att ta hänsyn till förändringarna: ett nytt institutionellt system, namnändringar, europeiska lagar, ramlagar, röstningsförfaranden och den rättsliga grunden för olika politikområden.
Men själva beskrivningen av politikområdena är oförändrad utom i fyra fall: politiken beträffande ekonomiska och sociala styrelseformer, där betydande framsteg har gjorts, även om man skulle ha velat gå längre, den gemensamma utrikespolitiken, den gemensamma försvarspolitiken, politiken beträffande säkerhet och rättsliga frågor.
Frassoni, som jag mötte under våra debatter i konventet, talar om mellanstatliga metoder.
Vi har slopat denna term, som går tillbaka till konventets början.
Vi har tvärtemot velat blåsa nytt liv i den institutionella triangeln.
Det finns ingen mellanstatlig komponent.
Det finns tre institutioner som arbetar: parlamentet som avger yttranden, kommissionen som föreslår lagstiftning och sköter administration, och ministerrådet som fattar de beslut som det tilldelas genom författningen.
Detta är inget mellanstatligt förfarande.
Det handlar om gemenskapsbeslut som fattas av ett av EU: s organ.
Ni talar om att kommissionens ordförande skall väljas av Europaparlamentet.
Nästa gång kommer ni att se att saker och ting fortfarande sker i enlighet med Nicefördraget, vilket betyder att ni bara har att godkänna förslaget och ingenting annat.
Er enda befogenhet kommer att bli att ge ert godkännande.
Med författningen skulle ni kunna rösta i ett val, och ni skulle också kunna avvisa det förslag som läggs fram för er.
Pasqua undrade över utvecklingen från teknokratisk struktur till politiskt organ.
Vi har försökt att komma så långt vi har kunnat i denna riktning.
Han undrade över vår konstituerande makt.
Men var finns då de konstituerande?
Herr Pasqua!
Hur var den konstitutionella kommitté sammansatt som under sommaren 1958 utarbetade femte republikens författning?
Den bestod av utsedda personer.
Det viktiga i den konstituerande processen är ratificeringen.
Den konstituerande är den som ratificerar.
I det fallet kommer de konstituerande att bli i följd Europaparlamentet, folkomröstningarna i alla dessa länder som kan tillgripa detta förfarande - vilket jag hoppas att Frankrike kommer att göra - och de nationella parlamenten, i de fall där det konstitutionella förfarandet kräver det.
Jag skall avslutningsvis vända mig till Abitbol, som yttrade sig flitigt i konventet.
Han har därför kunnat konstatera att det har varit ett forum där man kunnat yttra sig fritt.
Han var positiv till en kongress.
Det var jag också, så vi misslyckades båda två.
Med detta sagt tror jag att frågan kommer att komma upp igen.
Avsaknaden av en? European political constituency? [? europeisk politisk valkrets?] är ett misstag.
Det måste finnas ett område där europeiska politiker både på EU-nivå och på nationell nivå kan träffas på en organiserad grund.
Ordföranden Barón Crespo minns säkert den konferens som han anordnade i Rom, och som blev mycket givande, eftersom den hade organiserats enligt denna modell.
Abitbol är en revolutionär av det slaget som alla församlingar behöver.
Han förebrår oss för att vi utarbetat författningen innan vi har genomfört revolutionen.
Det är förvisso så att båda metoderna existerar, men vi för vår del föredrar att genomföra en revolution i enlighet med lagen.
Jag hoppas att många av er kommer att ta plats i nästa Europaparlament.
Om saker och ting utvecklas som vi hoppas kommer era debatter att genomföras med en permanent ordförande för Europeiska rådet som kommer att komma hit för att redogöra för er om EU: s verksamhet efter varje möte i Europeiska rådet.
Ni kommer att ha en EU-utrikesminister att fråga ut, och när sådana situationer uppkommer som liknar dem ni redan har varit med om kommer det att finnas någon ni kan ställa era frågor till, om varför ett argument skall försvaras men inte ett annat, eller varför man skall delta i en aktion men inte i en annan.
Det kommer därför att bli en revolution i enlighet med lagen och, för att använda Barón Crespos liknelse, det kommer att bli en revolution à la Montesquieu, men den kommer att omfatta hela kontinenten.
Mitt sista svar riktar sig till Klaus Hänsch.
Jag har mycket uppskattat era inlägg under konventets arbete, eftersom ni varken försvarade särintressen eller lobbygrupper.
Ni var snarast uppfylld av Europas gemensamma bästa, och även om vi i vissa frågor inte alltid följde upp era förslag, eftersom vi eftersträvade väl avvägda kompromisslösningar, inspirerade ni likafullt till många av våra framsteg, särskilt på de sociala styrelseformernas område.
Ni gjorde oss uppmärksamma på att vi, om vi återupptar de debatter vi redan har fört, inte har några utsikter alls att nå fram till en väl avvägd kompromiss.
Vad skulle det tjäna till att återuppta debatten vid varje ändringsförslag som redan har ingivits och debatterats och antingen antagits i den ena eller andra formen av konventet, eller förkastats av det?
Ni framhöll detta med all önskvärd tydlighet, och jag hoppas att er röst blir hörd eftersom - och dessa, herr talman, är mina slutord - det i den nuvarande situationen, där vi om några månader vet huruvida Europa kommer att ha en författning eller inte, i själva verket finns två tillvägagångssätt: antingen skaffar sig Europa inte någon författning utan fortsätter för oöverskådlig tid framåt att återuppta samma debatter, eller så skaffar sig Europa verkligen en författning i medvetenhet om att det kommer att bli nödvändigt att leva med den författningen.
Det är därför som jag inte vill se att det bryter fram någon revolutionär glöd från er församling, utan hellre kraften hos en stark önskan och en mycket stark strävan hos de europeiska folken om att fortsätta gå framåt längs EU-vägen.
(Livliga applåder)
