# ID: svediakorp-gov438792
# author: Hänsch (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 967
# sentences: 48
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade parlamentsledamöter, herr ordförande Giscard d ' Estaing!
Vårt arbete i konventet har inte alltid varit utan konflikter - och det har arbetet i presidiet verkligen inte heller varit -, men vi enades dock om vårt mål, som var att skapa en enda text för en europeisk författning, och detta har vi lyckats med.
Vi har följt det kloka rådet från Jean Monnet som sade att det är lätt att skriva ned hur något bör vara, men att det som är viktigt är att skriva ned det som kan genomföras.
Detta är precis vad konventet har gjort.
Det vi lägger fram för regeringarna är noga genomtänkt, balanserat och framför allt uppnåeligt, om vi har viljan att göra det.
Tidigare regeringskonferenser och EU-toppmöten har alltid gjort sig själva till måttstock för framgång eller avsaknaden av framgång.
Detta hör nu till det förgångna.
Resultatet av regeringskonferensen i Rom kommer att mätas mot resultatet av konventet.
Detta, ärade parlamentsledamöter, är vår framgång.
Vi har inte lyckats uppnå allt som vi ville, och inte allt som har uppnåtts kan räknas som en klar framgång.
Vi hade gärna sett att alla lagar i framtiden - inbegripet särskilt dem om beskattning - antas med kvalificerad majoritet i rådet.
Vi hade gärna sett att den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken skulle vara ett annat område där medlemsstaterna skulle komma fram till beslut genom kvalificerad majoritet.
Vi vet hur bräckliga vissa lösningar är, och kompromissen om kommissionens storlek och om rösträtten i den är ett exempel på det.
Allt detta ligger på den yttersta gränsen för konstitutionellt förnuft.
Men vi vet också att det som beskrivs däri är en kompromiss, och för övrigt inte en kompromiss som man har kommit fram till vid den minsta gemensamma nämnaren.
Förslaget till författning har inte blivit enbart en uppräkning av kompromisser, utan har förblivit ett sammanhängande lagstiftningsarbete, och således måste vi motstå alla frestelser att paketera om dessa kompromisser.
Regeringarna har haft företrädare i konventet.
Dessa har varit delaktiga i det som man slutligen enades om.
Att somliga nu vill ta avstånd från detta samförstånd är inte bara oroande, det är också farligt.
Faktum är, ärade parlamentsledamöter, att detta inte kommer att sluta med ett nytt och bättre förslag, utan med ett andra Nicefördrag.
Detta är något som vi måste förhindra.
(Applåder)
Kommissionens uppenbara beredvillighet att spela med i detta gör mig förvånad och förbryllad.
(Applåder)
Herr kommissionsordförande!
Tror ni verkligen att det ni har sagt här inte redan har sagts och debatterats i konventet?
Tror ni att företrädarna för kommissionen inte förde fram dessa idéer när de satt med i presidiet och i konventet?
Det som ni och de vill uppnå är kanske det rätta, men ni kommer att får fel resultat.
Det som ni har lagt fram kommer att leda till inget mindre än en återgång till den gamla, traditionella regeringskonferensen, till samma gamla kohandel som vi har sett vid tidigare regeringskonferenser.
Ni skall inte inbilla er att ni vinner stöd för detta, herr kommissionsordförande, så sluta upp med ert spel.
Ni förstör det som konventet har byggt upp.
(Applåder)
Avslutningsvis: när regeringskonferensen väl är över - och vi hoppas den blir framgångsrik - kan jag bara uppmana och be Fini och Frattini, vars uttalanden jag välkomnar, att stå fast vid vad de har sagt, att se till att regeringskonferensen gör detta förslag till Europas författning.
Låt oss sedan, ärade parlamentsledamöter, mobilisera folket i våra medlemsstater.
Låt oss berätta för dem vad som är unikt med det som konventet har lagt fram, nämligen en författning för så många stater och folk som genom Europas delning och genom kommunistisk diktatur har varit åtskilda i ett halvt århundrade och som genom detta konvent givits sin första möjlighet att genom sina företrädare spela en roll vid utformningen av Europas framtid.
Låt mig säga följande till våra kolleger i parlamenten i de länder i Öst-, Central- och Sydeuropa som deltog för första gången: ni har inte enbart följt arbetet som har utförts, utan ni har givit någonting till konventet!
(Applåder)
För den är unik, denna författning för 25 - och fler därtill - stater och folk som i århundraden har rånat och mördat varandra, utkämpat krig mot varandra och skövlat varandra och som nu vill gå samman och utforma framtiden.
Det är en författning för 25 - och fler därtill - stater och folk som alla har sina traditioner, sitt språk och sin historia och som alla vill bevara sin identitet men som ändå vill förenas i ett gemensamt öde.
Detta är det storslagna med detta förslag till författning.
Detta är det storslagna med Europas enande, som vi måste hålla fast vid och driva på.
Det ansvaret är vårt.
Vi står inför samma situation som fäder och mödrar gjorde inför Europas enande på femtiotalet.
Genom att gå med i en europeisk gemenskap var de modiga och förutseende nog för att bryta den tusen år gamla fiendskapen mellan Tyskland och Frankrike och påbörja det europeiska enandet av Västeuropa.
Vi i vår egenskap av vår generations politiker har för första gången på ett årtusende möjligheten att ena hela kontinenten i fred och frihet.
Låt oss uppbåda samma mod och framsynthet som grundläggarna till det europeiska enandet gjorde för femtio år sedan.
Detta, ärade parlamentsledamöter, är vårt öde.
(Applåder)
