# ID: svediakorp-gov438778
# author: Swoboda (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 486
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag tror att det med tanke på Förenta staternas fortsatta, orättvisa och ödesdigra sanktionspolitik är viktigt för den kubanska befolkningen att förbindelserna med Europeiska unionen intensifieras.
Låt mig i detta sammanhang gå emot Broks uttalande och förtydliga att det var Förenta staternas sanktioner som drev Castro in i det kommunistiska lägret.
Castro ledde inte någon revolution på order från Moskva, utan detta tvingades fram genom den kubanska befolkningens missnöje.
Det är detta som gör Förenta staternas sanktionspolitik så väldigt, väldigt förödande - både politiskt och ekonomiskt sett.
Desto viktigare borde det nu vara att utveckla goda förbindelser med Europeiska unionen, men Fidel Castro har tyvärr inte lyckats tyda tidens tecken.
Han är själv i färd med att omintetgöra allt som revolutionen stod för och trampa sönder de framgångar som revolutionen utan tvekan medförde.
Detta beklagar jag alldeles särskilt, eftersom slutresultatet kommer att bli att Kuba faller som ett moget äpple i händerna på Förenta staterna och de amerikanska storkoncernerna.
Vi socialdemokrater har alltid försvarat friheten överallt i världen, och detta gäller även Kuba.
Som socialdemokrater motsätter vi oss dödsstraffet - alltid och överallt -, och Kuba är inget undantag.
På samma sätt är vi socialdemokrater - och, hoppas jag, alla européer här i kammaren - emot förtryck, och detta gäller givetvis även på Kuba.
Vi är dock intresserade av att införandet av demokrati och ett fritt valt ekonomiskt system bör vara fredlig och inte framtvingad, varken av det man kan kalla Castros interna maktförhållanden eller internationella storkoncerner.
Kubanerna måste fritt få välja sin ledning, sin demokrati, sina parlamentsledamöter och sitt ekonomiska system.
Castro har provocerat EU.
Många har påpekat detta och med all rätt.
Jag menar dock inte att vi nu måste reagera genom att på något sätt bryta eller frysa våra förbindelser.
Bonino har fel - det handlar inte om en dialog med diktatorer.
Castro är en diktator, och han skulle bli förtjust om Europeiska unionen drog sig tillbaka.
Men skulle det glädja dissidenterna att få veta att de inte längre hade stöd av till exempel den människorättskommitté som kommissionsledamot Nielson nämnde?
Skulle det glädja Kubas befolkning om Europeiska unionen slutade engagera sig i Kuba?
Jag tror att det skulle bli precis tvärtom, och därför vill jag helt och fullt stödja det som kommissionsledamot Nielson sade: vi behöver en delegation på Kuba.
Jag håller med Bonino i så måtto att jag skulle önska att Europeiska unionen representerades av mer än bara en person.
Europeiska unionen måste också vara synbart närvarande på Kuba, och detta finner jag helt riktigt.
Europeiska unionens närvaro på Kuba är viktig, eftersom den gör att Kuba kan införa ett demokratiskt system.
Kuba behöver demokrati och frihet.
