# ID: svediakorp-gov438777
# author: Salafranca Sánchez-Neyra (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 462
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det är inte lätt, särskilt inte för en spanjor, att ha en objektiv och saklig syn på det kubanska problemet, eftersom Kuba har en plats i alla spanjorers hjärta.
Historiskt sett är Kuba tyvärr ett tråkigt undantag i Europeiska unionens externa förbindelser, som det har påpekats här.
År 1995 kunde kommissionen inte uppfylla det mandat som den fått av toppmötet för att lägga fram riktlinjer i syfte att vid denna tidpunkt nå ett bilateralt avtal.
Och nu drar Kuba för andra gången tillbaka sin ansökan om anslutning till Cotonouavtalet, vid en tidpunkt när världens uppmärksamhet, herr talman, har riktats mot Irakkrisen.
Kuba har utnyttjat detta förhållande, och det har förekommit en våg av förtryck, som inte har setts under de senaste åren, vilken har resulterat i tre dödsdomar och en rad anhållanden som har drabbat oberoende journalister, människorättsaktivister och fredliga oliktänkande, många av dem från Kristna befrielserörelsen.
Parlamentet kommer att anta en mycket hård resolution, där det uttrycker sitt ofrånkomliga åtagande för de mänskliga rättigheterna och för alla människor på och utanför Kuba som kämpar för landets frihet och värdighet.
Och jag frågar mig då, herr kommissionär, om det under dessa omständigheter - här gäller det ett land som inte vill ha några förbindelser med Europeiska unionen och som för andra gången har dragit tillbaka sin ansökan om anslutning till Cotonouavtalet - är värt att hålla kontoret i Havanna öppet?
Ett land vars ledare avvisar gemenskapsstöd, ett land vars ledare förolämpar och talar nedsättande om Europeiska unionens regeringschefer, ett land som framtvingar ändlösa restriktioner för kommissionens diplomatiska företrädare i fråga om uppvisande av kreditivbrev.
I förslaget till kompromissresolutionen, som vi röstar om i morgon, fördöms stängningen av det spanska kulturcentrumet i Havanna.
Och det förvånar mig inte, herr talman, eftersom kultur är frihet och den som har mest kunskap därför är friast.
Däremot är jag inte säker på huruvida de kubanska myndigheterna är medvetna om att det är svårare att bevara och upprätthålla en frihetsbalans än att bära vikten av tyranniet.
De människor som känner till detta bäst, herr talman, är föredömliga människor - som Oswaldo Payá, som tilldelades parlamentets Sacharovpris och är kandidat till prinsen av Asturias samarbetspris och till Nobels fredspris - som modigt kämpar för folkets rättigheter som människor och medborgare och slutligen för deras frihet, eftersom de är fullständigt medvetna om att frihet, när allt kommer omkring, herr talman - som en landsman till mig sade för några år sedan - inte gör människorna lyckligare, utan helt enkelt gör dem till människor.
(Applåder)
