# ID: svediakorp-gov438776
# author: Bonino (NI). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 311
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionär!
Dagens diskussion om läget på Kuba visar något mycket enkelt.
Den visar hur svårt det är att främja och stödja mänskliga rättigheter och demokrati när vi står inför en totalitär regim och under flera år har provat allt: konstruktiv dialog, ekonomiskt samarbete, humanitärt bistånd.
Vi har försökt på alla sätt, och jag tycker att svaret helt enkelt är att inta en hårdare hållning.
En socialistisk kollega till oss gick till och med så långt som att säga:? Vi får hoppas att Castro, som nu är 77 år gammal, dör, så att ...?.
För uppriktigt sagt har Castro varit en nagel i ögat på oss under lång tid.
Kanske borde vi tänka på en annan sak.
Kanske borde vi tänka på att när våra demokratier inte är eniga i bedömningen av en viss diktator, så kommer vi inte särskilt långt.
Herr talman, herr kommissionär!
Kanske är ögonblicket inne att börja diskutera ett demokratiernas världsförbund för att på det viset skapa en enhetligare attityd och strategi.
Vid närmare eftertanke har vi faktiskt prövat allt.
Vad är det för mening, herr kommissionär, ärade kolleger, med att behålla en delegation med en tjänsteman som framför allt verkar vara regimens gisslan, och som sannerligen varken främjar eller försvarar de medborgerliga och mänskliga fri- och rättigheterna, eller bara gör det i symbolisk, men inte i bokstavlig mening?
Frustrationen är äkta.
Att driva en konstruktiv dialog med en diktator visar sig ha sina begränsningar, och den centrala frågan är vad vi gör nu.
Jag tror att ett demokratiernas världsförbund är ett av de instrument vi bör använda med stor, till och med enorm, beslutsamhet.
