# ID: svediakorp-gov438773
# author: Isler Béguin (Verts/ALE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 383
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär!
För oss som älskar Kuba och dess ärliga och genuina folk är det med tungt hjärta vi åser Castroregimens ständiga kränkningar av de mänskliga rättigheterna, särskilt yttrandefriheten.
Ett av Europeiska unionens mål är att främja universella och odelbara mänskliga, medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, och unionen kan därför inte annat än kraftfullt fördöma den kubanska regimens auktoritära attityd gentemot sitt folk, som rättmätigt strävar efter att grundläggande värderingar skall respekteras.
Europeiska unionen är dock inte heller helt fri från ansvar.
Dess förbindelser med Kuba kan utan vidare betecknas som unika.
Kuba är nämligen det enda land i Latinamerika som inte har något bilateralt samarbetsavtal med Europeiska unionen, trots att unionen genom vissa medlemsstater är Kubas främsta handelspartner och investerare.
Efter Sovjetunionens sammanbrott har unionen blivit öns viktigaste handelspartner, och vi anser att unionens framskjutande roll i det avseendet erbjuder ytterst goda möjligheter att utöva ett moraliskt och politiskt inflytande för att åstadkomma framsteg när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter på Kuba.
Det andra unika särdraget gäller öns status i den gemensamma parlamentsförsamlingen AVS-EU.
Kuba har tagits upp som medlem i AVS-församlingen, men har fortfarande observatörsstatus i den gemensamma kommittén.
Kuba är fortfarande det enda land för vilket unionen stipulerar krav som måste uppfyllas innan landet kan skriva på Cotonouavtalet.
Har inte vi i unionen ett ansvar för att behandla länder lika?
Kuba borde behandlas på exakt samma sätt som alla andra länder.
Unionen måste därför spela en nyckelroll gentemot Kuba.
EU kan bevara respekten för landets självständighet och värdighet och samtidigt arbeta för att uppnå en fredlig, inre övergång till demokrati och fullfölja en politik som kan få Kuba att anta positiva åtgärder, såsom undertecknandet och tillämpningen av FN: s konventioner om medborgerliga och politiska rättigheter.
Det kubanska folket lider.
Det lider till följd av konfrontationspolitiken med Förenta staterna efter 44 års blockad och till följd av Helms-Burton-lagen.
Det lider på grund av en auktoritär regim som leder en ekonomi i spillror, och det är till de värden EU representerar som detta folk sätter sitt hopp.
Detta måste unionen förstå och Castroregimen acceptera.
