# ID: svediakorp-gov438770
# author: Obiols i Germà (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 443
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det måste tydligt framgå att Europeiska unionens ståndpunkt i fråga om det nuvarande läget på Kuba grundas på det faktum att det kubanska folket lever under ett dubbelt embargo: ett externt ekonomiskt embargo som har varat i över 40 år och som har slagit urskillningslöst mot hela det kubanska folket, och ett politiskt embargo från en regim mot sitt folk, en regim som förnekar folket dess grundläggande rätt till yttrandefrihet, mötesfrihet och rätt till demokratisk och öppet politisk verksamhet.
EU: s ståndpunkt bör helt tydligt vara att ta avstånd från detta dubbla embargo, dessa två embargon, som underblåser varandra och leder till att regimens ståndpunkt när det gäller det kubanska folkets framtid förblir orubblig.
Det här läget, med totalt låsta ståndpunkter, gör att Kubas framtida politiska utveckling är osäker.
Det enda vi vet säkert är att praktiskt taget all beslutsfattande makt koncentreras till en person som är 77 år gammal och att saker och ting följaktligen kommer att förändras i landet.
De senaste åren har det både på och utanför Kuba framförts alltfler krav på demokratiska förändringar, och i den bemärkelsen är den brutala och absolut förkastliga våg av förtryck som utlöstes i Kuba för några månader sedan en politisk lärdom: det finns ett behov av att försöka, kanske inte att bryta, men åtminstone att skjuta upp denna absolut ofrånkomliga process.
I det här sammanhanget får vi inte göra oss några förhoppningar om möjligheterna att kunna ändra de nuvarande politiska besluten genom att utöva påtryckningar.
Om inte 40 års embargo har hjälpt tror jag att vi bör överge all sådan taktik.
Ur kvalitativ synvinkel måste vi inta en annan ståndpunkt: att inför den oundvikliga förändringen hjälpa det kubanska folket, mildra deras lidande och behov och upprätthålla en konstruktiv dialog för att förhindra att förändringarna leder till konfrontationer eller våldsamma sammanstötningar i det kubanska samhället.
Övergången måste tvärtom bli fredlig och grundas på dialog, överenskommelser och Kubas nationella oberoende.
Jag anser att detta bör vara principen bakom Europeiska unionens ståndpunkt inför den nuvarande krisen och förändringarna på Kuba.
På grundval av detta måste vi dessutom orubbligt och kraftfullt kräva mänskliga rättigheter för det kubanska folket, och vi måste också kräva att de dussintals oppositionsmedlemmar, intellektuella och journalister som sitter fängslade skall friges, att alla personer som fängslats på grund av sina politiska övertygelser eller åsikter skall friges.
Detta måste vara den grundläggande faktorn i Europeiska unionens strävan efter en konstruktiv politik baserad på dialog och solidaritet med det kubanska folket.
