# ID: svediakorp-gov438768
# author: Nielson (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 842
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Utvecklingen på Kuba har försämrats allvarligt efter de omfattande arresteringarna av oliktänkande under mars 2003 och avrättningen av tre personer som dömts för att ha kapat en färja i början av april 2003.
Jag skall försöka att behandla de sju frågor som Brok ställde på ett så konkret sätt som möjligt.
Kommissionen övervakar framväxten av intern opposition.
Under mitt besök i Havanna i mars 2003 träffade jag en grupp av de mest välkända kubanska dissidenterna.
Det beslut som EU nyligen fattade om att liksom den 9 maj 2003 bjuda in dissidenter till firandet av Europadagen är ett erkännande av den interna oppositionens betydelse.
Jag vill även tillägga att det på medlemsstaternas initiativ har hållits regelbundet återkommande möten med Kubas oppositionsgrupper i Havanna.
Medlemsstaterna och kommissionen har inrättat en arbetsgrupp för mänskliga rättigheter i Havanna för att följa människorättsfrågorna på Kuba, däribland frågan om politiska fångar.
Genom denna arbetsgrupp, genom bilaterala kontakter med de fängslades familjemedlemmar och genom lokala människorättsorganisationer informeras kommissionen regelbundet om förhållandena i fängelserna.
Europeiska unionen har vid upprepade tillfällen begärt ett omedelbart frisläppande av alla politiska fångar, och fram till detta frisläppande har man vädjat till de kubanska myndigheterna att inte låta fångarna lida i onödan och att inte utsätta dem för omänsklig behandling.
Förtrycket på Kuba har varit föremål för omedelbara, bestämda och oavbrutna reaktioner från unionens sida.
I juli gjordes en utvärdering av Europeiska unionens ståndpunkt om Kuba sex månader före tidsschemat.
Genom denna utvärdering bekräftade man att ett konstruktivt engagemang fortfarande skall ligga till grund för EU: s Kubapolitik.
EU har för avsikt att fortsätta sin dialog med Havanna för att främja reformer av de politiska, ekonomiska och medborgerliga rättigheterna, och när så är möjligt skall man genom icke-statliga organisationer tillhandahålla stöd för att främja demokratiseringen och förbättra levnadsstandarden för vanliga kubaner.
Jag anser att den gemensamma ståndpunkten är det bästa politiska instrument vi för närvarande har till vårt förfogande när det gäller Kuba.
Det är ett samordnat policydokument som för den skull bör bibehållas i sin nuvarande form.
Utifrån detta dokument måste man förbättra den politiska dialogen med regeringen och oppositionen och främja mänskliga rättigheter, en pluralistisk demokrati och ett öppet ekonomiskt system.
Kommissionen beklagar den kubanska regeringens beslut att dra tillbaka sin ansökan om anslutning till Cotonouavtalet.
Kuba är det enda av de västindiska länderna och så gott som det enda landet i världen som kommissionen inte har lyckats underteckna ett samarbetsavtal med.
En anslutning till Cotonouavtalet hade inneburit en ram inom vilken man hade kunnat utveckla en strukturerad dialog med de kubanska myndigheterna och förbättra stödet till landet.
Kommissionen anser att vår nya delegation i Havanna fungerar väl.
Vår närvaro i Kuba är viktigare i dag än någonsin tidigare.
Delegationens huvuduppgift är inte bara att hjälpa till med genomförandet av stödprogram och stödprojekt, utan även att främja en politisk dialog med de kubanska myndigheterna och det civila samhället, att övervaka människorättsfrågor och tillvarata medlemsstaternas intressen i fråga om handel och investeringar.
Efter den senaste tidens händelser måste kommissionens delegation i Havanna i framtiden ägna mer uppmärksamhet åt att övervaka människorättssituationen i Kuba, försöka främja en politisk dialog och hävda medlemsstaternas handelsintressen.
Dessa uppgifter är både omfattande och svåra, men nödvändiga om vi vill främja politiska och ekonomiska förändringar på Kuba.
Den senaste utvecklingen av den gemensamma ståndpunkten stimulerar ett intensifierat utvecklingssamarbete mellan EU och Kuba på de områden som främjar övergången till en pluralistisk demokrati och respekt för mänskliga rättigheter, som förbättrar levnadsstandarden för Kubas befolkning och främjar en hållbar ekonomisk tillväxt.
I den gemensamma ståndpunkten säger man att medlen skall kanaliseras genom de statliga organisationerna endast om de direkt gynnar befolkningen eller om de innebär ett meningsfullt bidrag för att åstadkomma ekonomiska reformer och en mer öppen kubansk ekonomi.
På detta område har kommissionen tagit initiativ till olika projekt.
Enligt ett uttalande som nyligen gjordes från Havanna förefaller det som om den kubanska regeringen i framtiden kommer att godta stöd från kommissionen och EU: s medlemsstater endast om det kanaliseras genom FN: s organ, icke-statliga organisationer, självständiga regioner och lokala regeringar.
Dessutom tycks den kubanska regeringen vägra att förhandla direkt med medlemsstaterna och kommissionen om frågor som gäller utvecklingssamarbete, utvecklingsprogram och utvecklingsprojekt, där förhandlingarna i stället uteslutande kommer att föras med icke-statliga organisationer.
Men eftersom kommissionen tidigare hur som helst har samarbetat med framför allt icke-statliga organisationer och oberoende tekniska stödgrupper, och det med gott resultat, finns det ingen anledning att tro att detta samarbete inte kan fortsätta i framtiden.
Det enda vi måste se till är att gemenskapens insatser även fortsättningsvis sker öppet och att EU: s organ kan fortsätta att övervaka sådana insatser.
Slutligen fick jag veta att Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter för närvarande inte finansierar några projekt på Kuba.
