# ID: svediakorp-gov438766
# author: Brok (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 492
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar, herr rådsordförande, herr kommissionär!
Jag anser att detta är en lika viktig som känslig diskussion, eftersom vi diskuterar kränkningar av de mänskliga rättigheterna, ett lands mycket svåra sociala och ekonomiska förhållanden och hur vi bör utforma en strategi för att bidra till att förbättra förhållandena.
Låt mig också föra till protokollet att jag djupt beklagar att de kubanska myndigheterna inte har varit beredda att samarbeta och att Oswaldo Payá Sardiñas, vinnaren av Sacharovpriset, följaktligen inte har kunnat lämna Kuba för att delta i denna debatt som jag skulle vilja se som ett tillfälle att visa honom och hans vänner vår solidaritet, för att på så sätt tydligt visa att vi stöder och solidariserar oss med den demokratiska oppositionen på Kuba.
Därför vill jag också be rådet och kommissionen att meddela hur vi nu skall gå vidare för att undvika kränkningar av de mänskliga rättigheterna, hur vi kan stödja de sjuttio människorättsaktivister som har suttit fängslade sedan den 18 mars 2003 och vilka åtgärder som finns för att befria politiska dissidenter i stort.
Kuba är en av de sista kommunistregimerna, och dess ekonomiska system är också fel.
Tillsammans förklarar dessa faktorer det katastrofala läge som landet befinner sig i.
Visst kan vi diskutera om ett handelsembargo liknande det som Förenta staterna infört mot Kuba är rätt strategisk utgångspunkt eller inte, men det är inte detta handelsembargo som är orsaken till problemen.
Jag menar att man bör vara mycket tydlig på den punkten.
Faktum är att när det fortfarande fanns kommunistregimer i Europa gavs ett massivt stöd till det forna Östtyskland, till exempel miljardkrediter som gav DDR handelsmöjligheter som en reell EU-medlemsstat.
Detta ledde dock inte till att det utvecklades ett demokratiskt system i DDR som kunde möta befolkningens ekonomiska och sociala behov på ett förnuftigt och civiliserat sätt.
Jag menar att det är mot denna bakgrund och med all tydlighet vi bör betrakta vårt agerande när det gäller Kuba och att vi av samma skäl bör fundera över om detta över huvud taget är rätt inställning inför Kubas anslutning till Cotonouavtalet.
Om anslutningen hade skett på villkor att Kuba öppnar sig för omvärlden och tillåter större frihet att resa, fri rörlighet för personer - även för oppositionella -, då skulle en verklig övergångsprocess kunna inledas även på Kuba.
Men för att detta skall ske krävs det dock framsteg på vissa områden.
Därför är jag mycket intresserad av både rådets och kommissionens syn på hur en förändringsstrategi av detta slag kan sättas i gång, en process som skulle kunna få en av de sista kommunistdiktaturerna på fall, vilket vore positivt för de drabbade i detta skändade land.
Därför är jag mycket spänd på vad kommissionsledamoten och rådsordföranden har att komma med i denna fråga.
(Applåder)
