# ID: svediakorp-gov438754
# author: Martens (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 470
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, mina damer och herrar!
Vi känner alla till den tragedi som nyligen utspelade sig i Vilnius.
Marie Trintignants tragiska fall är ingen enstaka händelse.
Tusentals kvinnor utsätts varje dag för samma sak.
Varannan kvinna som mördas dödas enligt British Crime Survey av en våldsam partner.
Trots det är våld i hemmet, sexuellt våld och våld mot kvinnor och barn fortfarande ett stort tabu.
Detta tabu måste brytas.
Politiken har en viktig roll att spela i det sammanhanget.
Sedan ett par år tillbaka har denna fråga lyckligtvis stått på den europeiska dagordningen, och även på medlemsstaternas dagordning, men det återstår fortfarande mycket att göra.
Alltför många kvinnor och barn faller offer, det har sagts tidigare.
Medlemsstaterna måste i ännu större utsträckning uppmanas att ta itu med förövarna och skydda potentiella offer.
Våld mot kvinnor är en form av kränkning av kvinnors rättigheter och kan inte tolereras.
Medvetenheten på området måste öka och lagstiftningen anpassas därefter.
Därför välkomnar vi Daphneprogrammet.
Daphne I blev en stor framgång.
Många organisationer som är aktiva i kampen mot våld mot kvinnor och barn har funnit vägen till Daphne och tack vare ekonomiska bidrag kunnat uträtta ett bra arbete.
Daphne I hade en budget på 20 miljoner euro, men detta visade sig vara för lite.
Endast 13 procent av ansökningarna kunde beviljas - inte på grund av att ansökningarna inte uppfyllde kraven, inte på grund av att organisationerna inte hittade Daphneprogrammet, utan därför att det helt enkelt saknades pengar.
Därav denna yrkan om en ökning av budgeten.
Med utvidgningen kommer också fler länder att göra anspråk på budgeten.
Enighet har nu nåtts om 50 miljoner.
Det är naturligtvis inte tillräckligt för att kunna göra allt som borde göras, men för tillfället tror jag inte att vi kan hoppas på något bättre.
Det nya förslaget om att höja budgeten till 65 miljoner är hedervärt men inte realistiskt, som jag ser det.
Vi riskerar ett förlikningsförfarande och äventyrar de nuvarande aktiviteternas vidare framsteg.
En extra ökning av budgeten av det här slaget hindrar en smidig övergång från Daphne I till Daphne II.
Slutligen, herr talman, stöder jag yrkandet på ett europeiskt år mot våld.
Problemet är så stort att det borde uppmärksammas i högre grad, och i enlighet med detta hoppas jag att en fullgod rättslig grund för bekämpning av våld mot kvinnor och barn kan börja utarbetas så snart som möjligt.
Tack så mycket, och ett tack också till Gröner, som vi vet är en utomordentligt engagerad parlamentsledamot, och jag vill tacka henne för det arbete hon har uträttat.
