# ID: svediakorp-gov438748
# author: Fraisse (GUE/NGL). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 509
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Vi kan glädja oss åt att Europeiska unionen och EU: s institutioner - kommissionen, parlamentet och rådet - har lyckats utarbeta ett program mot våld mot kvinnor.
Varför är detta en prestation?
Det är en prestation eftersom vi mycket väl vet att detta inte är så enkelt i våra egna länder.
Jag skulle vilja kommentera svårigheten att bekämpa våld mot kvinnor.
Det är en institutionell svårighet, vilket föredraganden Gröner påpekade för en stund sedan.
Det stämmer att vi saknar en rättslig grund.
Den rättsliga grunden för hälsa överensstämmer inte med det sociala projekt som kampen mot våld innebär.
Detta är den enda synpunkt jag kommer att framföra i dag.
Jag vill däremot ansluta mig till alla kommentarer som gjorts om budgeten och om att dessa viktiga frågor läggs in så sent.
I Frankrike har en undersökning om våld mot kvinnor nyligen offentliggjorts.
Jag skulle vilja säga ett par ord om den, eftersom jag vet att det är enormt svårt att få våld mot kvinnor erkänt som en form av våld i alla medlemsstater.
Det är svårt att åstadkomma ett erkännande av att detta våld måste bekämpas, men också av att detta våld förekommer överhuvudtaget.
Undersökningen avslöjade ett mycket enkelt förhållande.
Alla former av våld hänger samman.
Detta har redan framhållits i olika betänkanden om Daphneprogrammet, men vi måste förstå att det är svårt att förklara detta i våra olika länder.
Det finns ett samband mellan våld i hemmet och våld som förövas på offentliga platser.
Förekomsten av detta samband bör erkännas.
Det har ifrågasatts i de mediedebatter jag har följt i mitt eget land.
Debatten om den dramatiska historien om Marie Trintignants död som beskrevs i tidningarna i somras kan antingen förstärka eller försvaga denna uppfattning.
Min första kommentar är därför att vi måste förklara, hävda, erkänna och betona det faktum att lindrigt och grovt våld mot kvinnor och barn är delar av ett och samma fenomen som drabbar kvinnor och barn.
Det har pågått en debatt i media om detta i Frankrike.
Jag antar att liknande debatter har förts i andra länder.
De har tydliggjort ett annat problem, nämligen att vissa personer, däribland vissa kvinnor, hävdar att det finns ett slags offermentalitet hos kvinnor, att de överdriver sin ställning som offer och att synen på de skador och det våld som tillfogas kvinnor eller andra offer behöver ändras.
I detta hänseende tycker jag det är viktigt att inse att vi måste bekämpa en sorts sammanblandning i fantasin, där verkligheten blir mindre viktig än fantasin eller föreställningen om människors kärleksliv och sexliv i förhållande till uttrycket för passion.
Jag anser därför att vi har en viktig uppgift framför oss.
Vi måste helt enkelt säga att ingen gör sig själv till offer.
Vi måste erkänna att våldet existerar och dödar, varje vecka, i alla länder.
