# ID: svediakorp-gov438722
# author: Gillig (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 432
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär, kära kolleger!
Genomförandet av bindande internationella rättsliga instrument som fastställts av Förenta nationerna för att främja och skydda funktionshindrades rättigheter, med andra ord för att skydda deras värdighet, är verkligen historiskt.
Ni påpekade det själv, fru kommissionär.
Europeiska unionen måste därför uppmana till att dessa instrument antas och själv bli en fullvärdig part i dem.
Funktionshindrade personer vill fritt kunna välja livsstil.
De vill vara så självständiga som möjligt.
I likhet med alla andra medborgare vill de delta i alla etapper av beslutsfattandet, inte bara därför att besluten rör dem, utan därför att alla deras grundläggande rättigheter skall erkännas.
En gemenskapspolitik värd sitt namn måste enligt min mening utgå från befintliga bestämmelser, vilket redan nu sker.
Politiken måste också främja rättsliga åtgärder på alla nivåer, vilket betonas i betänkandet av Lynne.
Vi vet också att rättsliga åtgärder behövs men att detta inte räcker.
Vi måste därför arbeta hårt för att öka medvetenheten i alla delar av samhället, däribland hos fackföreningar, företagsledare och lärare.
Alla måste uppmuntras att ta hänsyn till de särskilda förhållanden som beror på funktionshinder.
En sådan ökad medvetenhet är också nödvändig om direktivet skall kunna införlivas.
Införlivandet är för nävarande ofullständigt.
En andra punkt som bör noteras är att våra politiska ambitioner måste stämma överens och att våra ekonomiska program bör vara meningsfulla och relevanta i förhållande till de verkliga behoven.
Jag kan som exempel nämna det stora behov som finns inom skola och utbildningsväsen.
Jag tänker då både på särskolor och vanliga skolor.
De står inte i motsättning till varandra.
Vi vet att vissa funktionshindrade människor är utslagna, fattiga och beroende av andra.
Vi måste svara med insatser som syftar till att utveckla oberoende, solidaritet och integration.
I detta hänseende utarbetas i det betänkande vi nu behandlar en rad metoder på vardagens alla områden som vi måste stödja.
Dessa områden nämns också i betänkandet.
Europeiska unionen och medlemsstaterna måste verkligen ställa upp för personer med funktionshinder.
Detta handlar inte om välgörenhet.
Det är en fråga om rättigheter.
Det är en fråga om att faktiskt utöva ett medborgarskap.
Detta är den enkla begäran från funktionshindrade.
Under Europeiska handikappåret tror jag att vår föredragandes rekommendationer kommer att medverka till de insatser som för närvarande görs för att se till att alla berörda blir verkliga medborgare, på samma sätt alla vi i kammaren också är.
