# ID: svediakorp-gov438719
# author: Musumeci (UEN). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 321
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär!
Europeiska unionen har under Europeiska handikappåret ett gyllene tillfälle att ta igen all den tid som har gått förlorad.
Politik kan givetvis inte ge blinda synen tillbaka, ge stumma talförmåga eller ge förlamade rörelseförmåga, men den kan och måste under alla omständigheter göra det möjligt för de funktionshindrade att hantera sina vardagliga svårigheter med mindre fysisk och mental ansträngning och på så sätt också ge dem ett värdigare liv.
Ibland - vilket vi vet av egen erfarenhet - krävs det inte så mycket för att skapa denna möjlighet: ta bort strukturella hinder och bygga med hänsyn till vissa kriterier som beaktar behoven hos den del av vår befolkning som har svårigheter.
Politikens uppgift är alltså att ge problemet vederbörlig uppmärksamhet: det handlar inte om välgörenhet eller medlidande, utan om att erkänna rätten till bästa möjliga liv.
Om sedan det fysiska handikappet åtföljs av ekonomiska behov eller till och med av fattigdom - vilket är mycket vanligt här i världen - blir situationen än mer tragisk.
De siffror som återfinns i betänkandet är alarmerande: 600 miljoner har funktionshinder, varav många kommer från tredje världen.
Vi kan alltså föreställa oss hur deras livskvalitet ser ut.
Gruppen Unionen för nationernas Europa, vars talan jag för, är medveten om att det fortfarande finns mycket som både kan och måste göras för att göra rättvisa åt en stor fråga som berör miljontals familjer i världen.
De väntar på att politiken och politikerna skall svara med konkreta åtgärder på ett aktuellt problem som är ständigt brådskande.
Gruppen välkomnar dock kommissionens goda förslag och ställer sig bakom de slutsatser som föredraganden Elizabeth Lynne gör i sitt betänkande.
Vi kommer därför att rösta för resolutionen, som har fördelen att ge många olyckliga som har drabbats hårt av ödet rätten att hoppas igen.
