# ID: svediakorp-gov438716
# author: Mantovani (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 425
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, ärade ledamöter!
Jag vill börja med att tacka föredraganden Elizabeth Lynne för hennes utmärkta betänkande, vilket för övrigt godkändes enhälligt i utskottet: ett betänkande som ger uttryck för hennes medvetenhet och erfarenhet, inte minst som föredragande av det dokument som låg till grund för Europeiska handikappåret 2003.
Att utskottet nådde enhällighet visar också att funktionshinder inte är en fråga om höger eller vänster, utan en fråga som stöds av dem som värnar om respekten för alla medborgares rättigheter, lika möjligheter och värdighet.
Siffrorna talar också sitt tydliga språk: det finns 600 miljoner handikappade i världen, varav 38 miljoner lever i Europa och 45 miljoner i det utvidgade Europa nästa år.
Det tål att tänka på att vem som helst kan bli handikappad, när som helst i livet.
En vanlig orsak är den åldrande befolkningen, men det finns flera: tänk på - och den uppgift jag nämner gäller för Italien - de 24 000 ungdomar som blir handikappade varje år till följd av olyckor orsakade av dagens frenetiska levnadssätt och sociala verksamhet.
Dessa siffror leder till eftertanke.
Härav vikten att fastställa bindande internationella normer som syftar till att värna om handikappades rättigheter och som innehåller lämpliga kontrollmekanismer.
Den bindande FN-konvention som antogs i juni har, liksom de sex konventionerna om mänskliga rättigheter, just en sådan kontrollmekanism och måste lyfta fram de betydande och utbredda problem som funktionshindrade människor möter i sin vardag, oavsett om det gäller tillgänglighet, byråkrati eller sociala attityder.
Den kommer således att skapa en grund för handikappades rättigheter i hela världen.
Jag tror därför att även det europeiska ordförandeskapet, rådet i sin roll som förhandlare, kommer att göra sitt bästa för att i början av 2004 komma enas om ett dokument som är mer exakt och detaljerat än det som lades fram i Mexiko, för att definiera konkreta normer till ledning för regeringarnas strategi.
Jag beklagar dock den inställning som Europeiska kommissionen hittills har haft; den har fortfarande inte lagt fram någon tidsplan för ett framtida sektorövergripande direktiv om handikappades rättigheter i Europa och har inte gjort några särskilda eller reella åtaganden för att införliva handikappades rättigheter i sin politik.
Arbetslivsdirektivet är viktigt, liksom direktivet om tillgång till transporter, men vi måste göra mer, fru kommissionär.
Framför allt kan vi inte låta de olika länderna slinka undan med sin slapphet beträffande lagstiftningen.
