# ID: svediakorp-gov438714
# author: Diamantopoulou (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 946
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, Jag vill särskilt tacka Lynne och utskottet för sysselsättning och sociala frågor för att de utarbetat detta betänkande.
Detta betänkande bekräftar att frågan om funktionshinder är en fråga som omfattar politiska, sociala och ekonomiska aspekter.
Det är en fråga som löper tvärs igenom alla Europeiska unionens politikområden.
I synnerhet nu under Europeiska handikappåret sänder detta betänkande ett tydligt budskap till Europeiska unionen och medlemsstaterna och anger samtidigt mycket tydligt parlamentets skyldigheter.
Den första punkt jag skulle vilja ta upp är den kommande FN-konventionen, som väntas bli ett mycket viktigt dokument av historisk vikt.
Ert betänkande kommer att vara till nytta och det kommer att spela en viktig roll för kommissionens enheter under de överläggningar som förs dels med medlemsstaterna, dels med FN om denna framtida konvention.
Betänkandet överensstämmer i hög grad med kommissionens förslag och meddelande.
Vi har samma principer och samma mål.
Speciellt skulle jag vilja kommentera den centrala politiska kärna som vi är överens om, det vill säga en inställning som utgår från mänskliga, sociala och politiska rättigheter.
Det bör påpekas att FN-konventionen innebär ännu ett erkännande av det faktum att det inte är en persons handikapp som skall avhjälpas, utan att det är den hindrande miljön som skall anpassas så att den funktionshindrade kan ges full delaktighet och lika möjligheter.
Tyngdpunkten har förskjutits från den medicinska modellen till den så kallade sociala modellen, till utformningen av en politik som bygger å ena sidan på grundläggande mänskliga rättigheter och å andra sidan på sociala rättigheter och garantier för lika rättigheter.
När kommissionen utfärdade detta meddelande klargjorde den sin avsikt att främja en rättighetsbaserad inställning på europeisk nivå och att utnyttja de hittillsvarande europeiska erfarenheterna av kampen mot diskriminering.
Dessutom står kommissionen fast vid sin inställning som bygger på social integrering av de funktionshindrade och har fört fram frågan om funktionshinder som en av de viktigaste punkterna vid utarbetandet av de nationella handlingsplanerna för social integration och bekämpning av fattigdomen.
Kommissionen har begärt förhandlingsdirektiv på grund av att en del av konventionen gäller frågan om? icke-diskriminering?, som numera i enlighet med Amsterdamfördraget tillhör Europeiska unionens behörighetsområde.
Diskussionerna med rådet pågår fortfarande, samtidigt som kommissionen samarbetar nära med ordförandeskapet om förberedelserna för konventionen.
Lynne tog upp den specifika frågan om utvecklingsländerna och politiken för utvecklingssamarbete, som hittills har begränsats till ett förklarande memorandum om funktionshinder och utveckling.
Detta memorandum, som riktar sig till Europeiska unionens beskickningar och tjänster, utformades i nära samarbete med de icke-statliga organisationer som representerar de funktionshindrade.
Detta dokument, som har distribuerats till Europeiska unionens beskickningar i utvecklingsländerna, har mött positiva reaktioner på regeringsnivå men också bland medborgarorganisationerna, och det är viktigt att vi för första gången sätter frågan om funktionshinder i samband med utvecklingspolitiken och utvecklingsbiståndet.
Även om det är svårt att i det inledande skedet kräva att frågan om funktionshinder skall utgöra en huvudpunkt i utvecklingshjälpen, är det ändå ett tydligt budskap om att frågan om funktionshinder måste infogas och hanteras i varje stats politik inom alla sektorer.
Min sista kommentar gäller det eventuella direktivet om funktionshinder.
Som Lynne redan har nämnt har Europeiska unionen sedan 2000 ett allmänt direktiv om icke-diskriminering på sysselsättningsområdet som också gäller de funktionshindrade.
Detta direktiv, som verkligen var ett viktigt steg för Europa och som har godkänts av alla medlemsstaterna, har inte lett till de framsteg vi hade väntat oss.
De flesta länder har ännu inte presenterat ens ett utkast om införlivande av detta direktiv, trots att fristen löper ut i december 2003.
Trots upprepade ansträngningar under diskussionerna i ministerrådet för sysselsättning, trots min skrivelse till samtliga ministrar och trots mobiliseringen av de europeiska och nationella organisationerna tycks medlemsstaterna ha allvarliga politiska och ekonomiska problem.
Här uppmanar jag också parlamentet att spela en viktig roll genom att utöva påtryckningar på medlemsstaterna för att få dem att anta detta direktiv i princip.
Jag anser dock att dagens situation tydligt visar att det ännu är för tidigt att driva fram ett nytt direktiv som skulle utvidga de politiska insatsernas räckvidd till att gälla inte bara sysselsättningsområdet, utan samtliga sektorer inom politiken.
Jag tror att det skulle leda till en besvärlig situation för rådet, och det kanske också skulle göra det ännu svårare att anta det första direktivet, vilket har mötts av de svårigheter jag nämnde tidigare.
Samtidigt har emellertid kommissionen föreslagit medlemsstaterna att själva undersöka och avgöra om gemenskapslagstiftningen bör användas för att bekämpa diskriminering på grund av funktionshinder inom andra sektorer än sysselsättningssektorn i en rapport om genomförandet av direktivet om likabehandling.
Detta kommer att ge oss en första officiell reaktion från medlemsstaterna på detta andra, viktiga steg som, i politiskt avseende, Europeiska unionen måste ta, men som den måste ta vid rätt tidpunkt, med betydande utsikter till framgång, såväl i beslutsfattandet som i det praktiska genomförandet.
Avslutningsvis har kommissionen åtagit sig att tillsammans med medlemsstaterna aktivt medverka i förhandlingarna om FN: s konvention.
Deltagandet i dessa förhandlingar kommer att fortsätta under uppföljningen av Europeiska handikappåret även efter att detta har avslutats, eftersom vårt mål är att i slutet av 2003, när handikappåret har avslutats, presentera en handlingsplan på EU-nivå som kommer att vara resultatet av all den verksamhet som ägt rum i alla medlemsstater detta år, så att vi kan få bindande åtaganden från medlemsstaterna i fråga om lagstiftning, budget, politik och program.
