# ID: svediakorp-gov438671
# author: Fischler (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 399
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(DE) Herr talman, ärade ledamöter!
Först vill jag klargöra en sak: När vi inom jordbruket talar om eftersatta eller särskilt eftersatta områden måste vi hålla isär två saker.
För det första de eftersatta områden dit det inom ramen för utvecklingsprogrammen för landsbygden betalas ut arealstöd för att kompensera för deras eftersatta förhållanden, och för det andra de områden som på grund av sin allmänna lågt utvecklade karaktär klassas som mål 1-områden.
Som ni vet kan gemenskapen i dessa mål 1-områden exempelvis medge ökad samfinansiering för investeringsprogram.
Det finns dessutom specifika villkor för de så kallade yttersta randområdena.
Låt mig börja med att i samband med reformen slå fast att det också i fortsättningen är medlemsstaternas sak att besluta vilken betydelse och vilken prioritering de tillmäter åtgärderna för de eftersatta områdena inom ramen för utvecklingsprogrammen för landsbygden.
Hur som helst kommer de, beroende på moduleringen, att få större anslag till sitt förfogande för detta.
Det är också medlemsstaterna som beslutar hur stora anslag ur strukturfonderna som skall användas i mål 1-områdena inom ramen för garantifonden, hur mycket som skall anslås till socialfonden och hur mycket till regionalfonden.
Inget av detta förändras med jordbruksreformen.
Men det stämmer också att det finns vissa eftersatta områden där reformen skulle kunna medföra att jordbruksproduktionen sjunker, och detta gör att allmänheten inom EU befarar att mer och mer mark i särskilt eftersatta områden kan förbli outnyttjad.
Genom reformen av inkomstbidragen kommer det emellertid att etableras ett samband mellan direktbidragen och jordbrukarens roll som företagsledare med ansvar för sin mark och för landsbygdsmiljön.
Det nya jordbruksstödet minskas i själva verket om förvaltningsåtagandena inte uppfylls.
Vi betalar inte våra jordbrukare för att göra ingenting och kommer inte heller att göra det i framtiden.
De som erhåller stöd måste förvalta sin mark i enlighet med jordbruks- och miljönormer; bidraget för eftersatta områden kommer dessutom bara att betalas ut om marken förvaltas på rätt sätt.
Jag håller därför inte med er i de slutsatser som ligger till grund för er fråga om de eftersatta områdena.
Jag vill emellertid påpeka att kommissionen uppmärksamt kommer att följa effekterna av den nya gemensamma jordbrukspolitiken för de eftersatta områdena, eftersom reformen faktiskt ger möjlighet att göra lämpliga anpassningar, om detta visar sig vara nödvändigt.
