# ID: svediakorp-gov438631
# author: McCartin (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 422
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag skulle vilja tacka Miguélez Ramos för hennes grundliga vädring av denna fråga och för hennes nyttiga betänkande.
Jag vill även tacka kommissionsledamoten för att han har snyggat upp det hela och gjort vad som helt klart var en oacceptabel situation något mer acceptabel i dessa omförhandlingar.
Jag skulle vilja ta upp vad min vän Casaca sade om Europeiska unionens sätt att tillägna sig Grönlands fisk.
Jag är säker på att detta även gäller Azorerna och Irland, även om Azorernas vatten inte är så rika.
Sanningen är en annan.
Vid den tidpunkt de anslöt sig till Europeiska unionen fanns bara en sexmilsgräns.
Det var senare som Europeiska unionen utvidgade den till 200 sjömil.
Då började Grönlands, Irlands och kanske även Azorernas yrkesfiskare inse vad som kunde ha varit.
Jag håller med om - vilket jag ofta har upprepat - att det för att ha en gemensam jordbrukspolitik inte var nödvändigt att göra fisken till gemensam egendom.
Vi hade kunnat ha en anständig gemensam fiskeripolitik utan att göra fisken till gemensam egendom.
Vi fick den värsta av världar, i det att unionen ägde fisken medan de nationella regeringarna hade i uppgift att övervaka den.
Det var där ett mycket stort misstag begicks.
Det är därför bestånden är körda i botten.
Det som var allas skyldighet blev ingens skyldighet.
Det var inte den gemensamma fiskeripolitiken i sig som knäckte bestånden, det var bristen på nödvändig tillsyn.
Om unionen hade haft i uppgift att övervaka fisket, kunde vi ha haft en viss framgång.
Grönland lämnade unionen.
Det var inte exakt som Casaca sade, men Grönland trädde ut efter det att 200-milsgränsen hade utvidgats.
Grönland borde ha stått på sig och upprätthållit solidariteten.
Grönland skulle ha haft behållning av bland annat strukturfonderna.
Som bäst har strukturfonderna gett högst 300 euro per person till en stat i denna union - det var i Irland.
Portugiserna, grekerna och syditalienarna har fått mycket mindre än så.
Enligt Busks beräkningar får människorna på Grönland dock 900 euro per person och år.
Detta är för generöst.
Jag anser att vi har blandat ihop vår utrikespolitik med vår fiskeripolitik.
Vi har gett Grönland en uppgörelse som Grönland inte hade rätt att vänta sig med tanke på att Grönland frivilligt drog sig tillbaka och inte godtog tron på att ön skulle ha blivit rättvist behandlad inom unionen.
