# ID: svediakorp-gov438622
# author: Langenhagen (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 553
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr rådsordförande!
Det var mycket glädjande att höra vad Ramos och Fischler hade att säga i denna fråga, som vi har ägnat oss åt under så lång tid.
Jag tror att vi är mycket, mycket nära en mycket, mycket bra lösning, och det händer ju inte alltför ofta att vi på fiskeriområdet kan tala om ett historiskt ögonblick, vilket Fischler just gjorde, men för första gången sedan fiskeavtalet med Grönland slöts 1985 har outnyttjade fångstkvoter överförts.
Detta skedde nu som vi hörde för några veckor sedan, och det gäller uttryckligen för 2003; jag talar om 2003!
Ett centralt krav i Miguélez Ramos betänkande har därmed uppfyllts.
Jag är dock säker på att kommissionen i detta läge skulle vilja att någon gick till dess försvar, och det är jag beredd att göra.
Vi har fått veta att kommissionen tidigare inte föreslagit någon överföring.
Det stämmer, men att genomföra en sådan åtgärd ligger helt enkelt inte inom dess befogenhet.
Rätten att göra det ligger helt och hållet hos den som innehar kvoten, och ingen överföring kan göras om den parten inte går med på det.
Denna överföring av kvoter på frivillig grund, som nu godkänts för första gången, är en imponerande uppvisning av mitt lands beredvillighet att lösa frågan med kvoter som inte utnyttjats fullt ut och att göra detta slutgiltigt, men i partnerskapsanda.
I motsats till vad jag ofta fått höra de senaste månaderna har Tyskland inte av egoistiska skäl blockerat europeisk politik i denna fråga: tvärtom ställer vi upp för Europeiska gemenskapen.
Låt mig dock påpeka att denna reglering inte kan fungera av sig själv.
Jag varnar för att experimentera med principerna i den europeiska fiskeripolitiken.
Denna tillnärmning får inte tillåtas att luckra upp principen om relativ stabilitet.
Jag anser att vi bör föra ytterligare allvarliga diskussioner om detta.
Låt mig därför upprepa att dagens bestämmelser gäller 2003 och inte utgör en garanti för att andra medlemsstater kan få de kvoter som - för att nämna ett exempel - tidigare tillhörde Tyskland, för Tyskland kommer även i framtiden att stödja en flotta som fiskar utanför Grönland.
Efter denna positiva aspekt vill jag avslutningsvis också ta upp en svag punkt.
Vi behandlar här något vi kallar en halvtidsöversyn av protokollet, så som avtalats i själva protokollet.
Eftersom jag var föredragande för frågan minns jag den fortfarande mycket väl.
Men jag undrar vilka effekter parlamentets nuvarande ståndpunkt verkligen får i framtiden, med tanke på att vi vet att överenskommelser om ändringarna slöts redan i slutet av juni.
Har vi tillfrågats om dessa?
Har vi i framtiden enbart rätt att nicka igenom dem på samma sätt som tidigare, eller får vi tillfälle att visa vederbörlig ilska?
Jag tänker inte minst på fiskeriavtalets effekter på budgeten, som vi nyss hörde om igen, när jag eftertryckligen begär - inte bara här och nu, utan också i morgon - att parlamentet skall få delta i förhandlingsprocessen.
I slutändan kommer vi att tvingas ändra gällande fördrag för att detta skall kunna inträffa.
I princip uppfattar jag allt annat som undanflykter!
