# ID: svediakorp-gov438619
# author: Miguélez Ramos (PSE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,112
# sentences: 75
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Grönland är en självstyrande region som tillhör Danmark.
Den ingick i EG från 1973 till 1984.
År 1984 hölls en folkomröstning på Grönland och 52 procent av invånarna uttryckte sin vilja att gå ur unionen.
Sedan dess regleras förbindelserna av Grönlandsfördraget.
Detta fördrag ger Grönland en ställning som utomeuropeiskt land och territorium, liknande den status som 19 andra territorier har.
Till följd av detta kan grönländska fiskeriprodukter fritt exporteras till gemenskapen i utbyte mot ett fiskeavtal med tillfredsställande villkor.
Det senare skulle ursprungligen gälla tio år men har förlängts vid flera tillfällen.
2002 års fjärde protokoll banade väg för den halvtidsöversyn som nu är på gång.
Översynen är berättigad på grund av att det rör sig om en lång tid och att höga belopp är inblandade.
Innehållet i kommissionens meddelande sträcker sig längre än att bara handla om rena fiskefrågor.
Detta beror på att förbindelserna med Grönland omfattar många andra frågor.
Fiskeriutskottet anser därför att parlamentet bör ta initiativ till och utarbeta ett allmänt betänkande som handlar om politiska förbindelser, utvecklingsstöd till Grönland och fiskeförbindelser.
Betänkandet bör sättas in i den arktiska dimensionens bredare sammanhang.
(Fru talman!
Jag vill poängtera att jag inte kan se på skärmen hur många minuter som gått sedan jag påbörjade mitt anförande.
Jag skulle vilja veta hur mycket tid jag har kvar.)
Förutom att förbindelserna mellan Grönland och unionen tas upp, innehåller kommissionens meddelande som sagt en genomgång av avtalet i sin nuvarande form.
Alla ändringar måste godkännas av Grönlands behöriga lokala myndigheter.
Följdriktigt föreslås en genomgripande översyn, men först efter 2006 när avtalet löper ut.
För mellanperioden föreslås en enkel anpassning.
Det är dock viktigt att tänka på den kritik som framförts av parlamentet och av revisionsrätten.
Vi anser därför att principerna för god förvaltning, öppenhet och optimalt användande av gemenskapens finansiella medel redan nu måste tillämpas även i fall av mindre anpassningar.
Det finns ingen anledning att vänta till 2006 med att göra detta.
De slutsatser som min kollega Langenhagen drog av det fjärde protokollet för två år sedan gäller än idag i fråga om halvtidsöversynen.
Det är nödvändigt att ta bort frågor som inte rör fisket från avtalet.
Det är också nödvändigt att Europaparlamentet informeras om utnyttjandet av fiskerätter och att främja bildandet av samriskföretag.
Förutom främjandet av samriskföretag kräver nu fiskeriutskottet att tillfälliga samriskföretag främjas, vilka är mer flexibla i sin struktur.
I detta fall är de också bättre lämpade för dagens förhållanden i såväl Europeiska gemenskapens som Grönlands fiskerisektorer.
Fiskeriutskottet begär också att kostnaderna för avtalet skall fördelas jämt, precis som sker i de avtal som ingåtts med sydligare regioner, där kostnaderna fördelas mellan rederierna och gemenskapsbudgeten.
Jag konstaterar emellertid, herr kommissionär, att kommissionen inte ens har föreslagit detta för den anpassning som nu skall genomföras.
Dessutom tycker jag inte att de anförda skälen är särskilt övertygande.
Hänvisningen till att den grönländska förvaltningen är liten är faktiskt inte tillräcklig.
Europeiska unionen betalar varje år en ansenlig summa till Grönland för detta avtal.
Den aktuella summan är 42,82 miljoner euro årligen.
Detta gör det till det näst dyraste avtalet av alla, efter avtalet med Mauretanien.
Priset är faktiskt orimligt om man tänker på att minst 14 miljoner euro går till åtgärder som inte har med fiskemöjligheter eller utveckling av fiskerisektorn att göra.
De fiskemöjligheter som omfattas av resterande 28 miljoner euro har en mycket låg genomförandegrad.
Det är bara tyska, danska, brittiska och franska flottor som har kvoter.
Inga andra flottor får utnyttja de redan betalda fiskemöjligheter som inte utnyttjas.
Detta gäller verkligen inte de sydligare avtalen.
Kommissionär Fischler!
Vi välkomnar det faktum att detta förbud hävdes i det avtal som nåddes mellan kommissionen och den grönländska regeringen i juni.
Vi välkomnar det faktum att andra flottor får tillgång till fiske av vissa arter och till experimentell fiskeverksamhet, även om tillträdet är begränsat.
För närvarande finns det inga bestämmelser som stöder samriskföretag eller tillfälliga samriskföretag.
Sådana företag skulle kunna visa sig vara mycket förmånliga för Grönland med tanke på att landets ekonomi stagnerar.
De kunde också gynna gemenskapen.
I det föregående avtalet avsattes 6 miljoner euro för dessa åtgärder.
Min femte kommentar handlar om att avtalet omfattar arter som torsk och större kungsfisk, vilka knappt förekommer alls i grönländska fiskevatten.
Gemenskapen betalar för dessa, även om ingenting fångas.
Vi välkomnar det faktum att förhandlarna i juni ledde fram till en överenskommelse om mer realistiska kvoter.
Detta innebär ökade möjligheter att fiska hälleflundra, räkor och drottningkrabba.
Vi är glada över att förhandlarna ansträngde sig för att få bort det som kallas fisk på papperet.
För det sjätte har gemenskapens finansiella bidrag ökat för varje protokoll.
Samtidigt har fiskemöjligheterna minskat.
I detta avseende är avtalet ohållbart.
Dessutom är protokollet inkonsekvent, vilket Langenhagen påpekade när frågan var aktuell förra gången.
Avslutningsvis kan vi gratulera kommissionen till att den omvärderar de nuvarande överenskommelserna med Grönland.
Det är positivt att lämpliga åtgärder har vidtagits.
Jag nämnde några av dem.
Dessa ingår i den överenskommelse som nåddes med Grönland i juni.
Vi anser dock att kommissionen måste vara mer ambitiös och redan nu införa radikala förändringar.
Jag antar att förhoppningen är att detta fiskeavtal upphör att kränka de principer vi så starkt värnar.
Jag syftar på de principer som ligger till grund för gemenskapens finansiella bestämmelser, såsom öppenhet och lämpligt utnyttjande av finansiella medel.
Det krävs mer än bara en kosmetisk översyn.
Europeiska unionens stöd till Grönland är fullständigt berättigat.
Ett fiskeavtal är dock inte det bästa sättet att göra det på.
Jag klargjorde detta för den grönländske fiskeministern vid vårt möte här i Strasbourg i juli i år.
Grönland är en viktig pusselbit i utvecklingen av unionens nordiska dimension.
Det är därför nödvändigt att överväga andra finansieringsområden än fisket i förbindelserna på bekostnad av rubrik 4 i budgetplanen.
En annan möjlighet skulle vara att finansiera dem genom Europeiska utvecklingsfonden.
Hur som helst har parlamentet fastställt sin ståndpunkt i betänkandet från fiskeriutskottet.
Kammaren hoppas att kommissionen och rådet kommer att ta hänsyn till denna ståndpunkt hädanefter.
Det skulle vara det bästa.
Om detta inte är möjligt bör vår ståndpunkt hållas i åtanke vid förberedelserna inför förhandlingarna om ett nytt avtal 2006.
