# ID: svediakorp-gov438601
# author: Hermange (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 298
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Fri rörlighet är en av de fyra grundläggande friheter som instiftats genom våra fördrag.
Att se till att rätten till social trygghet inte försämras för personer som flyttar inom Europeiska unionen och följaktligen samordna nationella socialförsäkringslagar är därmed en mycket viktig fråga, vilket några av mina kolleger har påpekat.
Jag är alltså övertygad om att socialförsäkringssystem som fungerar samstämmigt och samordnat är värdefulla tillgångar för europeiska samhällen.
Intjänade rättigheter, en politik för förenkling av förtidspensionering, klargörande av regler vid sjukdom och de fördelar våra kolleger har föreslagit för funktionshindrade är alla grundläggande faktorer som kan förbättra detta betänkande, som särskilt inriktar sig på skydd för gränsarbetare och dem som flyttar inom vårt territorium.
Även om dessa inte utgör mer än en liten procentandel av hela befolkningen måste vi självklart ge full uppmärksamhet åt deras problem.
I detta sammanhang har jag ett konkret exempel i åtanke: jag minns när jag inbjöd ett antal belgiska läkare till Paris, läkare som hade utövat sitt yrke i mer än 20 år i sitt hemland.
När de kom till försäkringskassan i Paris fick de veta att de hade förlorat alla sina rättigheter.
Detta visar att vi måste välkomna detta dokument.
Vissa ändringsförslag i betänkandet tycks hur som helst vara problematiska i något avseende.
Jag tänker särskilt på ändringsförslag 3 och utvidgningen av förordningens tillämpningsområde, som jag inte tycker verkar vara lämplig med tanke på de eventuella finansiella effekterna av en sådan åtgärd.
När det gäller ändringsförslag 20 menar jag att detta rubbar jämvikten i förordningen utan särskild anledning.
Jag anser därför att parlamentet bör agera förnuftigt och anta ändringsförslag 49, vilket Oomen-Ruijten föreslog i sitt inlägg för en stund sedan.
