# ID: svediakorp-gov438599
# author: Bouwman (Verts/ALE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 472
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Först och främst vill jag rikta mitt tack till kommissionen.
Två namn har nämnts: Diamantopoulou och, sittande bredvid henne, Lambert.
Även jag vill ta tillfället i akt och tacka dem.
Om man som Oomen-Ruijten sade vill sätta in något i ett historiskt perspektiv så kan man göra det på två sätt.
Med tidens gång har vi fått ett lapptäcke av bestämmelser, ett lapptäcke av anpassningar och av ett samordningsdirektiv, nr 1408 / 71, med senare anpassningar.
Vi har också en rad problem.
Det är då väldigt bra om vi kan göra små framsteg.
Det här skulle kunna vara ett historiskt steg framåt.
Ytterligare ett steg skulle eventuellt också kunna vara av historisk betydelse, men det återkommer jag till om en stund.
Först vill jag ta en titt på vad vi verkligen har lyckats åstadkomma tillsammans.
Jag tror att detta kan vara ganska fördelaktigt i sig självt.
Precis som Oomen-Ruijten påpekade tidigare är det uppenbart att vi har uppnått ett antal saker som redan nu accepteras av rådet och kommissionen.
Det handlar till exempel om att ta emot statslösa personer och flyktingar, eller om bestämmelser, eller förbättringar borde jag säga, på området för byråkratiska hinder för gränsarbete, och vi kan fortsätta så här ett bra tag till.
Ändå återstår som alla vet en hel del problem.
Endast två procent av Europas befolkning har någon form av gränsarbete.
Om man talar med gränsarbetare, vi har redan tagit del av personliga erfarenheter av sådana samtal, berättar de att problemen inte har någon botten.
Ett antal frågor håller vi också öppna, och jag anser att vi någon gång bör ta nästa historiska steg.
Om vi endast ser till definitionen av en familj kommer vi aldrig att lösa frågan, utan vi måste försöka lösa detta genom att hänvisa till Santinis betänkande.
Eller om vi ser till ett antal andra frågor som har att göra med familjeåterförening, bidrag och liknande, då framgår en sak väldigt tydligt.
Nu talar vi om att förbättra samordningen av dessa system, vi talar om att modernisera dem och detta gör vi mot bakgrund av arbetstagarnas rörlighet i Europa och en bättre fungerande arbetsmarknad.
I framtiden, och det vore ett historiskt steg, kommer vi fortfarande att vara tvungna att röra oss mot någon form av harmonisering, eftersom vi annars kommer att misslyckas med att lösa andra problem till följd av att de sociala trygghetssystemen utsätts för påtryckningar i varje medlemsstat och sannerligen kommer i konflikt med varandra, vilket leder till att lapptäcket blir ännu större.
Jag skulle vilja se att det blir ett slut på det här.
