# ID: svediakorp-gov438598
# author: Ainardi (GUE/NGL). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 536
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, fru kommissionär, mina damer och herrar!
Betänkandet av Lambert innehåller en rad mycket intressanta åtgärder.
Huvudsyftet med detta betänkande är att se till att rätten till social trygghet inte försämras för personer som flyttar inom unionen.
För oss parlamentsledamöter som hoppas att det kulturella och mänskliga utbytet skall öka med den fria rörligheten för personer är detta betänkande verkligen ett steg i rätt riktning.
Regelförenkling, samordning och harmonisering av förfaranden som grundas på en tillämpning av principen om lika behandling, en princip som ger anställda och egenföretagare från övriga medlemsstater samma rättigheter som den ansvariga statens medborgare, allt detta bidrar till den europeiska integrationen.
Vissa åtgärder i betänkandet bör framhållas särskilt.
Jag anser personligen att de ligger helt i fas med de förändringar vårt samhälle undergått.
Jag tänker framför allt på viljan att behandla moderskap och faderskap lika, på förslaget om att också medborgare i tredje land skall omfattas av direktivets tillämpningsområde och att definitionen av hushållsmedlemmar också skall gälla ogifta partner i en varaktig relation, oavsett kön.
Även om jag, tillsammans med min grupp, stöder detta betänkande vill jag, fru kommissionär, framhålla det paradoxala i de avsikter som har lagts fram och faran i att anta åtgärder som är mindre omfattande än de som de sociala försäkringssystemen i många europeiska länder tillhandahåller.
Frankrike, Italien och Tyskland är till exempel på väg att införa eller har redan infört reformer som syftar till att rasera de befintliga sociala trygghetssystemen, under förevändningen att budgetunderskotten är alltför stora i förhållande till Maastrichtkriterierna.
Genom att utvidga handlingsutrymmet för privata institutioner bidrar man till att det nationella stödet minskar och kanske till och med försvinner, vilket kan medföra stora faror för framtiden.
Men de principer och mål som ligger till grund för de sociala trygghetssystemen i Europa duger fortfarande för att utveckla en europeisk social modell, som har visat sitt värde genom att skapa förutsättningar för tillväxt och ökad levnadsstandard under årtionden.
Jag skulle vilja tillägga att dessa mål har blivit än mer nödvändiga med tanke på den ökande otryggheten och fattigdomen i dagens Europa.
Enligt en färsk undersökning från Eurostat riskerar 15 procent av unionens invånare att drabbas av fattigdom och social utslagning.
Räknar man bort alla socialbidrag ökar andelen till 24 procent, och situationen riskerar att förvärras.
Den fråga som Europa av i dag ställs inför handlar om mycket mer än att bygga upp en samordning, även om denna helt klart är ytterst viktig.
Vad vi ställs inför är ett verkligt samhälleligt val.
Vill vi ha en modell för en ekonomisk och social utveckling som är jämlik och ger stöd och som tillåter oss att främja tillväxten, eller skall vi ta den väg som tillåter att alla sociala system försvinner, med risk för att vi därmed låter antalet utsatta människor, de fattiga och utslagna, rusa i höjden?
Väljer vi det första alternativet måste vi inrätta ett riktigt socialt regelverk på EU-nivå, grundat på en harmonisering ovanifrån.
Detta innebär helt klart också att Maastrichtkriterierna ses över.
