# ID: svediakorp-gov438596
# author: Weiler (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 599
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, fru kommissionär, ärade kolleger!
Att möjliggöra en europeisk arbetsmarknad är egentligen alla medlemsstaters mål, och sedan 1971 har vi också ett instrument för detta syfte, nämligen förordning 1408.
Men hur ser det då ut i praktiken?
Ett antal medlemsstater har byggt upp och bibehållit många hinder.
Därför gläder det mig att vi nu äntligen har den sedan länge påkallade reformeringen av förordning 1408 framför oss.
Den skulle ju ha kommit mycket tidigare om man i rådet inte haft dessa meningslösa bestämmelser om enhällighet.
Inte desto mindre har vi bevisat att vi, vid sidan om utvidgningen, kort före utgången av mandatperioden också är i stånd att fördjupa en socialpolitisk reform.
Det första som kan sägas om saken är att det gör allting enklare, vilket ligger både i medborgarnas och i parlamentets intresse, och det införlivar även domstolsutslag från EG-domstolen, exempelvis när det gäller anspråk på läkarvård.
För det andra finns det naturligtvis också kvalitativa reformer, och kammaren och utskottet har uppmuntrat och uppmanat kommissionen att formulera dem på detta vis.
Hit hör t.ex. rätten för arbetslösa att uppehålla sig upp till sex månader i Europa för att söka jobb, detta inkluderar familjemedlemmar och människor som inte längre ägnar sig åt ekonomisk verksamhet som omfattas av förordningen.
Allt detta hör hit, eftersom vi naturligtvis inte bara inbjuder arbetstagare till Europa, utan även deras familjer.
Liksom Oomen-Ruijten gläder jag mig särskilt åt att vi har kommit fram till särskilda bestämmelser för människor med funktionshinder, vilket rådet i början inte ville godta.
Jag hoppas att vi nu kan nå en kompromiss.
Det är viktigt att ingen som vill utnyttja möjligheten till rörlighet och som vi vill stödja i detta avseende faller ur trygghetssystemet.
Det är också viktigt att vi än en gång förklarar att detta handlar om samordning och om erkännande av anspråken och inte om att föra över sociala förmåner från en stat till en annan.
Naturligtvis har det också förekommit vissa konflikter - inte med Lambert, som jag tackar för detta samarbete, inte heller i någon större utsträckning med Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokraterna, bortsett från det som rör familjerna, vilket Oomen-Ruijten just tog upp.
Definitionen av familjen är mycket snäv i vissa medlemsstater - deras syn på detta är 1900-talsmässig skulle jag vilja säga - medan den i vissa medlemsstater är något modernare, i enlighet med 2000-talet.
Det vi i själva verket betraktar som viktigt är att definitionen, när vi nu fattar beslutar om en sådan, inte kommer att ha någon juridisk betydelse för förordningen, och att vi inte kommer att tvinga på en medlemsstat en sorts acceptans av ett levnadssätt.
Av denna anledning bör vi kanske visa lite mer tolerans.
Min sista punkt är att det betyder en hel del både för mig och min grupp att vi nu bör hålla förordningen öppen - hur stor och viktig reformen än är.
Det kommer säkert att finnas ytterligare fall där vi måste agera, särskilt när vi nästa år kommer att förenas med tio nya medlemsstaterna, då vi kommer att samla erfarenheter och kanske måste göra fler ändringar.
Av den anledningen stöder vi också kommissionens idé att vara flexibla på de områden som fortfarande är öppna och också reglera de frågor som ännu inte har reglerats, exempelvis beskattning och eventuell dubbelbeskattning - vilket kanske sker under nästa mandatperiod.
