# ID: svediakorp-gov438530
# author: Wiersma (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 401
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
I anslutning till vad ett antal kolleger redan har sagt anser jag att det är viktigt att understryka att det vi gör i dag är början på en viktig process som innebär att Europeiska unionen och kommissionen kommer att spela en viktig roll på området för luftfartsförhandlingar.
Detta är i sig ett viktigt genombrott som också leder till att Europeiska kommissionen nu har mandat att förhandla med till exempel Förenta staterna för hela Europeiska unionens räkning, och detta kan naturligtvis vara mycket fördelaktigt, men endast om mandatet är så tydligt att Europeiska unionen verkligen kan förhandla och tala med en röst.
Av erfarenhet från andra områden vet vi hur ofta detta brukar visa sig vara oerhört svårt, i synnerhet när vi skall göra affärer med Förenta staterna.
Under tiden måste medlemsstaterna kunna fortsätta att förhandla med bilaterala parter, och det är därför nödvändigt att Europeiska unionens interna process organiseras väl.
Det är därför föredragandens förslag går ut på att inte göra allt på en gång, utan att i första hand, i en inledande fas, koncentrera sig på Förenta staterna.
Den erfarenhet detta ger kommer naturligtvis väl till pass under senare faser.
På så vis föregriper man också den förvirring som skulle uppstå om kommissionen plötsligt var tvungen att ta på sig ansvaret för alla bilaterala ärenden och förhandlingar eller utöva fullständig kontroll över dessa.
Jag instämmer i vad min kollega Brian Simpson sade om detta.
Det är naturligtvis svårt - detta framgår av ändringsförslagen - att finna en bra formel för å ena sidan kommissionens roll och å andra sidan medlemsstaternas roll, som naturligtvis också måste ta luftfartsindustrins intressen i beaktning för att uppnå en bra balans på området.
Jag anser emellertid att det är viktigt för parlamentet och medlemsstaterna, men också för flygbolagen, att kunna spela en roll i denna process, men även att kunna påverka genomförandet av de nya bestämmelserna.
Detta är ett stort åtagande som kan skapa fler möjligheter för europeisk luftfart, men jag vill understryka att det också finns en risk för ett resultat som för med sig oönskade förändringar och därmed har en ofördelaktig effekt på arbetsmarkanden i vissa länder.
Jag anser att frågan om arbetstillfällen och våra egna flygbolags intressen måste ligga fast på dagordningen under processens gång.
