# ID: svediakorp-gov438521
# author: Pomés Ruiz (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 478
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det finns många värden som hålls högt av Europeiska unionen som helhet.
Ett av dem är solidaritet.
Det var tack vare solidariteten som sammanhållningsprincipen skrevs in i våra fördrag.
Enligt denna princip är det inte möjligt att fatta beslut som leder till att de starkaste medborgarnas, medlemsstaternas eller regionernas ställning blir ännu starkare på de svagares bekostnad.
Denna sammanhållningsprincip har blivit än mer aktuell i samband med utvidgningen.
Det är värt att redan från början förklara att samtliga ledamöter i parlamentet anser att mål 1 inte skall förändras, och att de regioner som inte längre kommer att tillhöra mål 1 till följd av utvidgningen skall få behålla sina stöd.
Om dessa regioner förlorar sitt stöd blir det de som får betala för stödet till de nya medlemsstaterna.
Det vill ingen.
Följaktligen bör inte den statistiska effekten beaktas för att behålla mål 1 som det var.
Vi måste alla hjälpa till att stödja de nya medlemsstaterna i solidarisk anda.
Vi upplever just nu en mycket viktig förändring.
Kommissionsledamot Barnier är mycket väl medveten om detta.
I förslaget till den nya konstitutionen finns hänvisningar till ekonomisk, social och territoriell sammanhållning.
Följaktligen uppstår frågan huruvida det kommer att finnas en territoriell politik eller inte.
Med andra ord måste vi överväga om de medborgare som lever i glesbygd, i bergsområden eller på öar och därför har svårt att konkurrera med övriga Europa på lika villkor, skall omfattas av en territorialpolitik på gemenskapsnivå, oavsett regionens inkomst.
I det betänkande jag lägger fram fastslås att så är fallet.
Tanken på att de medborgare som lever i dessa regioner bör få gemenskapsstöd lyfts fram.
Detta är verkligen viktigt.
Det är viktigt att komma ihåg att en lantbrukare inte behöver lämna inkomstuppgifter för att få stöd inom ramen för den gemensamma.
På samma sätt behöver inte ett företag som får stöd för forskning och utveckling uppge vilka tillgångar det har.
Allt är ganska okomplicerat.
Detta beror på att det redan finns en politik för forskning och utveckling och en gemensam jordbrukspolitik.
Stöd beviljas i enlighet med vissa bestämmelser.
Följaktligen bör territorier få stöd oavsett om de ligger över eller under en viss BNP-tröskel.
Jag hoppas att det blir så.
När det gäller konventets förberedande arbete är vårt betänkande entydigt.
Vi hävdar att politiken inte bara skall vara ekonomisk och handla om pengar.
Den får inte heller bara handla om sammanhållning med avsikt att undvika utslagning.
Den måste vara en politik för territoriell sammanhållning.
Bergsområden, glesbefolkade områden och öregioner måste få särskilt stöd.
Jag är övertygad om att rådet, kommissionen och kommissionsledamoten kommer att fästa större avseende vid detta betänkande av parlamentet än vid Sapir-rapporten.
