# ID: svediakorp-gov438510
# author: Cocilovo (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 281
# sentences: 8
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Liksom andra kolleger vill även jag uttrycka mitt starka stöd för att det i slutsatserna av konventets arbete med Europeiska unionens nya konstitutionella fördrag har bekräftats att alla konsekvenser av sammanhållningspolitiken såsom identitet och gemenskapens strategier kommer att erkännas i konstitutionen.
Detta innebär att vi måste förvänta oss vissa svårigheter och förseningar.
Dessa får dock inte bli en anledning att ge upp, decimera politiken eller, ännu värre, åternationalisera - detta skulle vara som att försöka bota huvudvärk genom halshuggning - och jag tror inte att detta är rätt väg att gå.
Ökad effektivitet och absolut inte mindre resurser är alltså vägen framåt för att åstadkomma en verklig förenkling, ett mervärde för alla gemenskapens åtgärder, tillsammans med en samordning med övriga politikområden, med början i transport- och forskningspolitiken såväl som den gemensamma jordbrukspolitiken, så att vi inte ger med ena handen och tar med den andra.
Detta måste också gälla för det förnyade mål 2, som inte får tas till intäkt för ett urskillningslöst kompensationstänkande, där alla regioner urskillningslöst skall kompenseras till följd av de frestelser som jag nyss nämnde.
Slutligen några påpekanden om ytterligare två specifika problem som vi står inför: när det gäller den statistiska effekten, om vilken mycket redan har sagts, instämmer jag med föredragandenas förslag, men vad insatserna för regioner med strukturella, territoriella nackdelar - öar och bergsområden - anbelangar får vi inte glömma att vi talar om strukturella nackdelar.
I detta fall måste sammanhållningspolitiken vara fastlagd och ha objektiva instrument som har en bestående och kontinuerlig karaktär och inte bedrivas med extraordinära insatser.
